LEDARE: Ledare: Kompromiss är möjlig

Bland alla dåliga argument för att dra tillbaka den svenska truppstyrkan i Afghanistan är nog "vi kan inte stanna för evigt" det sämsta. Det förstår nog de flesta, att ingen insats kan vara för evigt. Men med det argumentet kunde Sverige likaväl ha avstått att skicka soldater till Afghanistan från första början, eller till Bosnien, Kosovo, Somalia eller Kongo: Vi kan ju ändå inte stanna för evigt. Nästan lika meningslöst är påståendet att "kriget inte kan vinnas", varav finns en annan populär variant; att det inte finns någon "militär lösning" på situationen i Afghanistan. Frågan är för det första vilket "krig" man talar om. Den militära närvaron i Afghanistan har kritiserats för att ha ett oklart syfte. Den började som en invasion för att störta det talibanstyre som skyddade och härbärgerade terrorister, men utvidgades sedan till att omfatta insatser för att skapa säkerhet och stabilitet i landet, för att därigenom möjliggöra demokratisering och utveckling. Men så är det ofta, att militära insatser börjar med ett visst syfte och sedan ändrar natur och inriktning under tiden. Och det är viktigt att inse: militär våldsanvändning är inte detsamma som krig, även om en del skotträdda journalister på plats verkar tro det; apropå debatten om huruvida Sverige är "i krig" eller inte. Det har också tvistats om huruvida den militära närvaron i Afghanistan hjälper eller stjälper utvecklingsarbetet. Så länge säkerhetssituationen är så pass besvärlig är det dock svårt att se hur effektivt biståndsarbete skulle kunna bedrivas utan visst militärt skydd. I jämförelse med biståndsinsatserna klarar sig dessutom den militära insatsen relativt väl vad gäller effektivitet. Den civila delen av insatsen i Afghanistan har fått mycket kritik för att göda korruption. Det här innebär inte att alla argument för att stanna heller är bra. Bara för att man en gång åkt dit, eller för den delen gör nytta, innebär inte det nödvändigtvis att det är lönt att stanna kvar. Varje militär insats måste som alla politiska åtgärder ständigt utvärderas, med kostnaderna vägda mot det som står att vinna för både Afghanistans och Sveriges del. De rödgröna vill till skillnad från Alliansen sätta ett datum för när trupperna senast ska tas hem, och kan räkna med stöd från Sverigedemokraterna. Snart kan det bli omfattande strid i Sveriges riksdag om saken. Det vore olyckligt. Även försvars- och säkerhetsfrågor måste få vara slagfält i politiken, men på grund av de stora risker som här finns att hantera vore det bra med en bredare kompromiss parlamentariskt, vilket inte bör vara ogörligt att uppnå. Sveriges soldater inte minst, har rätt att kunna räkna med tillräcklig uppbackning resursmässigt och genomtänkta, långsiktiga beslut - om vi nu ska fortsätta att skicka iväg dem till olika, ofta farliga ställen runtom i världen. För att använda ett bra argument.

Ledare: Ledare: Kompromiss är möjlig