Cancerfondens rapport 2011 tar upp ett politiskt mycket laddat ämne: nivåstrukturering. Ett krångligt ord, men vad det handlar om är helt enkelt vem som ska göra vad, och var, när sjukvården tar sig an en viss patientkategori, i det här fallet cancersjuka.
Rapporten talar klarspråk om Cancerfondens syn på sjukvårdens organisation. "Att vissa canceroperationer utförs på alldeles för många sjukhus i dag är uppenbart. Dessutom finns det en utbredd ovilja att se konsekvenserna av denna bristande nivåstrukturering", skriver man.
Forskningen talar också sitt tydliga språk enligt rapporten: "Det finns ett stort vetenskapligt underlag för en mängd olika typer av kirurgi som visar att volymen är avgörande för patientsäkerhet och kvalitet."
Både operationer och eftervård blir bättre och säkrare när de ansvariga läkarna får operera ofta och många olika sorters fall. Det upprätthåller kompetensen och gör kirurgerna bättre på att hantera det ovanliga och oförutsedda. Förutsättningen är en stor patientvolym och att man lyckas samla ihop lag bestående av snävt specialiserade läkare.
Till syvende och sist handlar det om att rädda liv. För exempelvis cancer i bukspottkörteln visar internationella studier enligt Cancerfonden att dödligheten är högre vid sjukhus där patientvolymen är låg.
Det må låta klart och enkelt, men politiskt är detta, som Cancerfonden skriver, "en het potatis".
Med de sex regionala cancercentrum som är på gång att byggas upp i Sverige blir sjukvården för cancersjuka förhoppningsvis bättre ordnad än idag. Men lätt blir det inte. Kjell Asplund, som samordnat arbetet med att ta fram en nationell cancerstrategi, vill se en ökad specialisering både inom och mellan sjukvårdsregionerna. Han förutspådde förra året i en intervju i Dagens Medicin att det kunde bli problem "när man ska komma överens om vilka behandlingar som ska göras var".
Omorganisation och omstrukturering av sjukvård är långtifrån en friktionsfri process. Politiker är inte sällan övertygade om att "nära alltid är bäst" och har i detta fall ofta medborgarna med sig. Medan de som är insatta talar om behovet av specialisering, koncentration, centralisering och kraftsamling, drömmer allmänheten i regel om att ha kirurgkliniken runt hörnet och ett BB i varje by.
Överlevnaden för orten, arbetstillfällen som står på spel; det är mycket som kastas in i diskussionen, som egentligen borde handla om att ge patienten bästa möjliga sjukvård.
Bara lyssna på hur det låter i Norrbotten varje gång "hotet" om centralisering dyker upp.
Tyvärr har borgerliga politiker i länet inte gjort mycket för att sansa diskussionen. Snarare tenderar de att oreflekterat hoppa på motståndståget. Det känns väl på något vis bättre - och borgerligare - att gå emot koncentration, som har en aura av socialdemokratisk storskalighet och centralstyre över sig.
Men borgerligheten borde alltid ha individen, i det här fallet patienten, i centrum. Människors överlevnad är viktigare än orters.