Ledare: Kommunens kärnfråga

SKOLSTRID. Luleås kommunpolitiker måste våga erkänna att inte allting kan prioriteras. Foto: ANDREAS WÄLITALO

SKOLSTRID. Luleås kommunpolitiker måste våga erkänna att inte allting kan prioriteras. Foto: ANDREAS WÄLITALO

Foto: ANDREAS WÄLITALO

Politik2009-03-17 06:00
Detta är en ledare. Artikeln uttrycker tidningens opinionsbildande linje. Norrbottens-Kurirens politiska etikett är oberoende moderat.
"Prioritera kärnverksamheten" stod det på frontskylten i lördagens demonstrationståg i Luleå. Och prioriteringar och kärnverksamhet var ord som återkom i den efterföljande debatten i Pontushallen, där kommunpolitikerna ställdes mot väggen om skolnedskärningarna. Alla partiers företrädare sade sig prioritera skolan. Naturligtvis, vad annat vågar man säga inför en hop upprörda lärare, varav en del har varsel hängande över sig. Kommunalrådet Yvonne Stålnacke (S) poängterade att åtta av tio kommunala kronor faktiskt redan går till kärnverksamhet som skola och omsorg. Hon försvarade de planerade neddragningarna med att finanskris och minskande elevantal gör det nödvändigt med uppsägningar. Och ingen vettig människa kan tro att inte skolan ska påverkas av krympande elevkullar. Färre elever per lärare skulle självklart vara populärt i lärarkåren. Men lärartätheten i Luleås kommunala skola ligger redan kring rikssnittet och fler lärare är dessutom inte någon självklar framgångsfaktor. I friskolor är lärartätheten ofta mindre men resultaten likväl ibland bättre. Det undantar inte politikerna från ansvaret och bördan att kunna motivera sina prioriteringar. I Luleå är det väl känt att den kommunala skolans lokalkostym blivit för stor. Ska man skära borde man börja med lokalerna, inte med lärarna. Dessutom är det inte bara lärare utan även stödpersonal av olika kategorier som nu ska hyvlas bort. När medborgarna ser skolkuratorerna försvinna samtidigt som kommunen investerar i idrottsarenor är det inte konstigt att en del blir upprörda.   Här gjorde Jonas Brännberg från Rättvisepartiet Socialisterna en bra poäng: politiker är överlag dåliga på att tala om vad som i stället kommer att prioriteras ned när något ska prioriteras. Ofta blir det löften om att prioritera mer av allt. Till detta bidrar också upprörda väljare; de är inte alltid mycket bättre på att välja. Får en grupp som den vill på bekostnad av någon annan börjar det snart filas på nya protestskrifter och demonstrationsskyltar. När kärnverksamheten prioriteras klagar inte minst ungdomar på att det inte finns någonstans att sporta eller konsumera kultur. Och vem vill bo i en sådan kommun? Ingen enkel ekvation att lösa för politikerna. Men vem har sagt att politik ska vara enkelt. Den nedgång vi sett i världsekonomin är eventuellt bara början. Kanske ser vi om ett tag tillbaka med drömmande blick på den personaltäthet den kommunala sektorn idag har råd med. Därför gäller det nu att nogsamt se över kommunala utgifter och hålla igen på allt annat än det mest nödvändiga. Då krävs det att politikerna visar mod och erkänner att det finns mycket tänkbart gott, som kommunen ändå måste avstå från att göra. Inte minst för att vi ska ha råd med kärnan.