Detta är en ledare. Artikeln uttrycker tidningens opinionsbildande linje. Norrbottens-Kurirens politiska etikett är oberoende moderat.
Kommunpolitiker är känsliga för när andra lägger sig i vad de gör. Särskilt om dessa "andra" består av folk som sitter i Stockholm och är ofina nog att ha synpunkter på vad lokalpolitiker runtom i landet sysslar med. Stockholmsbaserade, liberala tankesmedjan Timbro har under en längre tid granskat vad kommunpolitikerna gör med våra skattepengar. I somras gav Timbro ut en rapport som siktade in sig på problemet med "arenafebern": kommunernas tendens att pumpa in pengar i stora skrytbyggen, ofta baserat på ekonomiska glädjekalkyler. Organisationen Sveriges Kommuner och Landsting, SKL, kommer nu med sin egen uppföljare till Timbros arenarapport. I en enkätundersökning har över 50 kommuner fått berätta om elitidrottens krav på kommunalt arenastöd. Rapporten uppskattar att kraven kostat kommunerna över miljarden kronor under 2000-talet. Inga småpengar alltså. Intressant är att elitklubbarnas krav ses som ett "problem" av politikerna. Det borde väl bara vara att säga nej? När lärare eller vårdpersonal kommer med krav har kommunpolitiker inga problem med att hålla emot. Rimligen borde det vara ännu lättare att ge kalla handen till klubbdirektörer: deras verksamhet hör ju knappast till den kommunala kärnan. Fast det är klart. Fotboll är ju roligare än äldrevård. Jippon är festligare än förskola. Sverige har fått 32 nya arenor på tio år. Många står tomma och går med underskott. "I vissa fall har optimismen varit för stor", säger Riksidrottsförbundets handläggare av anläggningsbidrag Rolf Jönsson (DN 31 oktober). Arenorna är av olika storlek, storhetsvansinnet större på vissa håll än andra, men symptomet på arenafebern överallt detsamma: Kommunpolitiker drömmer stort. Lägger de bara grunden kommer sedan evenemang, publik och intäkter att närmast genereras av sig självt. Så ska orten och bygden räddas. SKL anser att elitidrottens behov och kommunernas satsningar definitivt kan vara legitima, eftersom elitidrotten tillför "stora mervärden". "Mervärde" betyder pengar, uttryckt på en PR-jargong som är typisk för en tid då kommuner ska "marknadsföra" sig och "bygga varumärken". Men: näringslivet i en kommun tillför också "mervärden". Innebär det då att kommuner ska förse företag med betalda lagerhallar och kontor? Subventionera stålverk? Nej, skola, omsorg, socialtjänst, stadsplanering med mera, är vad en kommun främst ska ägna sig åt. Och så länge kommunerna knappt klarar av att sköta dessa kärnuppgifter, ska de avstå från att lägga pengar på arena- och jippopolitik. För det ena utesluter ibland faktiskt det andra. SKL skriver: "Media och i synnerhet allmänheten i form av insändare o dyl ställer många gånger de satsningar som kommunen planerar kring elitidrott mot andra kommunala verksamheter. Ingen kommun ger dock uttryck för att kritiken skulle påverka de politiska beslut som fattats om arenasatsningar". Nej, och däri ligger problemet.
