Efter EU-kommissionens meddelande i veckan kommer den svenska föreningsrörelsen tvingas betala moms. Kaffe, mazariner, korv, lotter - varenda liten utgift och intäkt ska i framtiden noggrant bokföras på momsredovisningsblanketter och skickas till Skatteverket.
Som om det inte redan var svårt nog att hitta kassörer till landets föreningar? Nu måste kassören i hembygdsföreningen eller ridklubben även tugga i sig hundratals sidor krångliga momsregler.
Det känns onödigt. Folkrörelserna har satt sin prägel på Sverige ända sedan 1800-talet, och beskedet kommer givetvis som ett hårt dråpslag. Det kommer dessutom under "Europaåret för frivilligarbete".
Ideellt arbete och engagemang borde främjas. Inte stävjas. Statens och politikens långa tentakler når nämligen inte ut överallt, och bör inte heller göra det. Särskilt på små orter är det obetalda engagemanget på fritiden en självklarhet - och en förutsättning för lokal sammanhållning och ett levande kultur- och idrottsliv.
Frågan är dock långtifrån ny. Kommissionen har länge varit kritisk mot den svenska ordningen med momsbefrielse för ideella föreningar - eftersom undantaget strider mot den för EU så viktiga konkurrensneutraliteten.
I Sverige finns det visserligen även föreningar som bedriver större kommersiell verksamhet. Men de är faktiskt redan i dag skyldiga att betala moms.
För att göra EU-kommissionen nöjd lanserade regeringen ett kompromisskrav där föreningar med en omsättning under en miljon kronor fortsatt skulle vara undantagna från momsplikten (det är nio av tio föreningar). Men inte ens det godkände kommissionen som står fast vid sin stelbenta övertygelse: alla ska betala moms.
Det är förresten inte bara regeringen som protesterat. I EU-parlamentet stöds undantaget av en förkrossande majoritet, 521 mot 50.
Byråkraterna i kommissionen står ändå på sig och menar att Sverige i stället kan höja gränsen för momsplikt.
Ja, det kan man. Men det skulle innebära att reglerna för företag samtidigt ändrades. Och det skulle sannolikt bli dyrt, kostnaden beräknas landa på närmare tio miljarder.
Frågan är som tur är ännu inte helt avgjord. I slutet av nästa år kommer ett slutligt lagförslag som EU:s finansministrar ska besluta om. Och finansminister Anders Borg har lovat att kämpa för saken, "ända in i kaklet", som han uttryckt det.
Jag vet inte, men känns inte hela diskussionen som ganska symptomatisk för tillståndet i EU i dag?
Jodå, vi har fred och fri rörlighet inom unionen, och det ska vi vara tacksamma för.
Men medan EU:s ledare står handfallna inför att eurosamarbetet rasar samman driver man benhårt frågan om momskrav för svenska ideella föreningar och lanserar stolliga förbud mot vanliga glödlampor.
Borde det ändå inte vara upp till medlemsländerna att besluta om vissa saker själva?
När bestämde vi egentligen att EU-tjänstemän ska besluta om korv med bröd på idrottsplatsen?