FOLKPARTIETS förslag till nytt partiprogram präglas av kluvenhet. Den politiska makten ska begränsas, individens frihet stå i centrum och det ska råda respekt och tolerans för olika sätt att leva, skriver Folkpartiet. Men när det kommer till jämställdhet och familjepolitik är frihetligheten som bortblåst - då ska medborgarna piskas att leva efter Folkpartiets genusdogmer.
Om det inte vore för Folkpartiets familjefobi skulle det liberala partiet kunna vara förstahandsalternativet för besvikna väljare som har tröttnat på de nya Moderaternas utspädda mittenpolitik. Folkpartiet vågar stå för sådant som att skolan ska förmedla kunskap, att värnskatten är en straffskatt på utbildning och strävsamhet och att höga ingångslöner och rigid arbetsrätt håller människor i utanförskap.
Förslaget till nytt partiprogram är i många stycken en njutning för väljare på jakt efter ett borgerligt alternativ. Utan att darra på manschetten förklarar Folkpartiet att det är företag som skapar både arbetstillfällen och det välstånd som är välfärdens förutsättning. Bättre villkor för företagen - som inte kallas för "särintresse" - är lika självklart för Folkpartiet som att Sverige ska ha en nationell försvarsförmåga.
Men så är det jämställdheten och familjepolitiken. Så snart Folkpartiet rör sig in på dessa områden sätts högtidsord om frihet och fria val på undantag. Människors fria val anses plötsligt på något mystiskt vis styras av "patriarkala maktstrukturer" som leder till "könsbundna förväntningar". Därför ska hela utbildningssystemet bedriva "aktivt genusarbete".
Familjer ska inte heller själva få välja hur de lägger upp föräldraledigheten. Jämställdhetsbonusen ska förstärkas, och om det inte leder till ett mer jämställt uttag vill Folkpartiet tvångskvotera ytterligare månader.
Dessa två faktorer - viljan att skapa en ny, bättre människa och den djupa misstron mot familjerna - vävs samman i partiets förslag om förskolan. Makarna Myrdal kastar en djup skugga över förslagen om heltidsförskola även för barn till arbetslösa och föräldralediga och att alla barn ska erbjudas plats i förskola från ett års ålder.
Det är mycket svårt att få ihop Folkpartiets idéer om jämställdhet och familjepolitik med partiets övriga politik. Varför ska individers fria val inte respekteras om de råkar vara könsrollstraditionella? Hur kan människor förväntas ta ansvar för sig själva och sina liv när de inte anses ha förmåga att göra det på livets mest fundamentala område - de barn man satt till världen? Varför ska människor ha frihet att forma sina liv utifrån sina egna livsdrömmar - utom på genusområdet?
En möjlig orsak är att Folkpartiet lider av familjefobi. Men familjen är en omistlig beståndsdel i det civilsamhälle Folkpartiet hyllar, och det är i familjens sköte de individer som ska befolka Folkpartiets värld tar sina första stapplande steg. Så länge Folkpartiet inte inser det får allmänborgerliga väljare söka vidare efter ett riktigt borgerligt alternativ.