Uppemot 20 minusgrader i Stockholmsområdet följdes av snökaos. Tågen står stilla. Folk stannar hemma från jobbet.
- Jahaja. Är det så här den globala uppvärmningen ser ut?
Ironiska kommentarer om klimatet har de senaste dagarna firat triumf i de sociala medierna.
Det är bara sunt med lite skepsis till de värsta domedagsrapporterna. Men det går inte att borste från att Sverige blivit varmare.
Forskningen är dessutom så gott som entydig om hur utvecklingen kommer att gestalta sig i framtiden. Minskar inte utsläppen av växthusgaser går vi mot ett avsevärt varmare klimat.
Det är vi i norr som påverkas mest. De senaste åren har temperaturen i Arktis ökat dubbelt så mycket som snittet globalt. I höst noterades det minsta istäcket sedan mätningarna startade. Forskare menar att Arktis kan vara helt isfritt om somrarna inom 30 år.
Enligt SMHI:s datamodeller kommer medeltemperaturen i Sverige att vara fem grader varmare i slutet av århundradet än vad den var 1971-2000.
"Nederbörden skulle öka med 20 procent och i stora delar av Norrland med en tredjedel. Allra mest dramatisk blir förändringen längst upp i norra Sverige och Finland och vid Kolahalvön i nordvästra Ryssland. Där handlar det om sju, åtta graders uppvärmning, enligt detta scenario", skrev DN i somras.
Mer nederbörd ökar risken för översvämningar längs vattendrag och sjöar. Förutsättningar för rennäring och turism förändras liksom hela ekosystem. Hur väl förberett är egentligen samhället på detta?
De ekonomiska konsekvenserna av torka och smältande polarisar är omöjliga att överblicka. Både länder och företag har ett stort ekonomiskt intresse i att förhindra en potentiell klimatkatastrof. Det är således hög tid att agera.
Vid FN:s artonde klimattoppmöte i Doha i Qatar pågår nu slutförhandlingarna. Förhoppningarna på att det här mötet ska utmynna i några avgörande överenskommelser är tyvärr mycket små. Resultaten från tidigare toppmöten är klena.
FN:s klimatmöte i Köpenhamn 2009 ledde visserligen till en uttalad ambition om att den globala uppvärmningen skulle avstanna vid två grader. Varken Kina eller USA, de två stater som står för nästan hälften av världens utsläpp av växthusgaser, skrev dock på några bindande avtal.
USA vägrar gå med på internationella åtaganden så länge inte Kina gör det. Snabbväxande Kina vill i sin tur inte skriva på eftersom man menar att dagens förhöjda koldioxidnivåer i atmosfären är den industrialiserade västvärldens fel.
Fokus för förhandlingarna i Doha ligger främst på att få till en förnyelse av Kyotoprotokollet från 1997. Förnyas det inte vid årsskiftet, upphör det att gälla.
Efter klimatkonferensen i Durban i fjol hoppade Kanada som första land av nämnda protokoll. Japan, Ryssland och Nya Zeeland har sagt nej till ett förnyande. Nästa klimatprotokoll kommer därför, om det ens blir något, av allt att döma att omfatta färre.
Är då mötet i Doha värdelöst?
Nej, FN:s årliga klimatmöten hjälper till att lyfta upp frågan på agendan. Den stora utmaningen för FN ligger i att hitta lösningar där ansvar för miljön och klimatet bättre går att kombinera med ekonomisk tillväxt.