Det finns flera olika sätt att se på saker och ting. Som Erik Axel Karlfeldt diktade i Höstens vår: "Nu är den stolta vår utsprungen, den vår de svaga kalla höst." Ibland är olika positioner bara en fråga om olika synsätt, men ibland är det något annat.
Det viktigaste som hände i Almedalen i början av juli var när Centerledaren Annie Lööf bjöd in sina tre partiledarkollegor till samtal i hennes födelseort Maramö. Där skulle Alliansens framtid kunna diskuteras i en naturlig och avslappnad miljö.
Reaktionerna lät i huvudsak vänta på sig. Folkpartiet och Moderaterna hade redan haft sina partidagar och gav inga onödiga tillfällen att ta ställning till inbjudan. Kristdemokraterna hade inte den lyxen utan gick själva ut tackade nej. Det behövs inte, var budskapet.
Bakom kulisserna var det uppenbart att man betraktade Lööfs utspel som ett oschysst sätt att få uppmärksamhet. Ingen var beredd på det och därför blev det blankt nej. Det var det sista som hördes i frågan tills i lördags.
I samband med att statsminister Fredrik Reinfeldt sommartalade i Gustavsberg publicerade han även ett öppet brev till sina Alliansledarkollegor. Däri skrev han om framtiden för Alliansen och tackade Lööf för hennes inbjudan till Maramö och tackade ja därtill.
Han presenterade också fem punkter som han ville skulle behandlas under mötet, bland dem framtagandet av en idéplattform för Alliansen, förankrad i alla partier och som kulminerar i ett borgerligt idékonvent i början av 2014. En på det hela taget utmärkt idé som går tillbaka till grunderna för vad Allians för Sverige är: en gemensam ideologisk borgerlig plattform som de fyra partierna alla kan ställa upp på.
Under hösten 2010 började Svenska Dagbladets politiske chefredaktör PJ Anders Linder påtala behovet av en förnyad borgerlig idédebatt. Det fick i viss mån avsedd effekt, men mest i form av blogginlägg och liknande nätaktiviteter. Sedan dess har stora delar av den borgerliga debatten handlat just om den borgerliga idédebatten. Behövs den, finns den, behöver vi en ny? Det har i sanning varit ett arton månader långt mästerskap i metadebatt.
Därför är Reinfeldts förslag viktigt, och därför är det tråkigt att KD återigen reflexmässigt säger nej. Göran Hägglund sa att det är "så mycket som förenar våra partier och våra ideologier i så tydliga beröringspunkter att jag inte tycker att det är nödvändigt". Men det är nödvändigt.
Det var det ideologiska samarbetet som lade grunden för Alliansen och om Alliansregeringen vill fortsätta krävs det en uppdatering. Det handlar inte om att kompromissa i ideologiska frågor som Hägglund också hann påstå. Det handlar om att förtydliga en gemensam borgerlig bas från vilka de fyra partierna kan operera.
Kristdemokraterna är kanske det parti som har mest att tillföra den ideologiska diskussionen. Det är dags att Hägglund tar sitt ansvar och inte som nu sätter sig på tvären för att inte verka undergiven. Ta del i processen och leverera resultat, det är det enda som räknas.