Ledare: Kärnkraftsbråk igen
OSÄKRA CENTERN. Maud Olofsson har inte lyckats få riksdagsgruppen med sig på Alliansens energiuppgörelse.
Foto: PONTUS LUNDAHL/Scanpix
Detta är en ledare. Artikeln uttrycker tidningens opinionsbildande linje. Norrbottens-Kurirens politiska etikett är oberoende moderat.
partiledaren och miljöministern Olof Johansson (C) lämnade sin post i protest mot Öresundsbron. Inte direkt Centerpartiets finaste stund, med tanke på den succé bron blev. 2010, det år som kändes så långt borta 1980 när folkomröstningen om kärnkraften hölls och avveckling beslutades, ställer Centern till trubbel för borgerligheten igen, och det handlar än en gång om miljö - och kärnkraft. Alliansens energiuppgörelse 2009 var en vändpunkt både för borgerligheten och för kärnkraften. Äntligen kunde en fråga som länge förgiftat det borgerliga samarbetet läggas åt sidan. Äntligen kunde den irrationella låsning som funnits i svensk energipolitik brytas, och kärnkraften behandlas som ett energislag bland andra. Centern fick sina satsningar på förnybart, övriga i Alliansen fick i alla fall se en möjlighet till ny kärnkraft. Men alla centerpartister var inte nöjda, och partiledare Maud Olofsson fick hantera en svekdebatt. Tre centerpartister hotade att rösta emot kärnkraftsförslaget i riksdagen; den avhoppade moderaten Göran Thingwall likaså men av andra skäl. Uppgörelsen riskerade att falla och borgerligheten att få en ny av Centern utlöst kärnkraftskris på halsen. Sedan svängde Göran Thingwall och allt såg ut att lösa sig. Men nu rapporterar Ekot att majoriteten i riksdagens näringsutskott ändå gått en av de tre protesterande centerpartisterna, Sven Bergström, till mötes. Förbudet mot nya reaktorer tas bort 1 januari 2011 i stället för i augusti i år. Och regeringen ska tydliggöra att inga statliga subventioner utgår till ny kärnkraft. Antingen har Allianspartierna bestämt sig för att de inte litar på Göran Thingwall, vilket ter sig naturligt efter dennes vilda utspel. Eller så har de övriga tre partierna i Alliansen beslutat att försöka göra en eftergift åt besvikna, gröna centerpartister, och något mildra svekdebatten. En prestigeförlust för Maud Olofsson blir det ändå: Hon vill framstå som lojal alliansvän men har här inte lyckats få hela riksdagsgruppen med sig. För Sven Bergström blir det en seger, men en dyrköpt sådan. Interna borgerliga gräl brukar inte löna sig i opinionen, och många svenskar är hjärtligt trötta på kärnkraftskäbblet. Huruvida det blir några nya reaktorer går inte att säga i dagsläget. Inga garantier finns för att det blir satsningar på kärnkraft även om vi skulle få fortsatt borgerligt styre. Men om de rödgröna vinner kan man vara bergsäker - de säger blankt nej till nybyggnad.