Ledare: Kan svart bli vitt?

Politik2009-10-08 06:00
Detta är en ledare. Artikeln uttrycker tidningens opinionsbildande linje. Norrbottens-Kurirens politiska etikett är oberoende moderat.
Svartarbete verkar vara en ofrånkomlig realitet i Sverige. De flesta har en relation till det. Vissa har jobbat svart, haft någon som jobbat svart åt sig, andra har "bara" blivit erbjudna svarta tjänster. Egentligen är det inte så märkligt, i grund och botten handlar det om att höga skatter gör det väldigt lönsamt att gå vid sidan av systemet. Vinsterna blir stora för de inblandade, såväl för den som får ut mer i handen och den som behöver betala mindre för jobbet. Har man dessutom någon form av bidrag eller pension vid sidan av får man "dubbelt" betalt. Svartarbete kan vara ett symptom på att skatterna är så höga att de inte längre upplevs som rimliga eller legitima - då struntar medborgarna helt enkelt i dem. Effekten är att de som fortsätter vara laglydiga tvingas betala ännu mer för att hålla staten igång. I förlängningen är det ett demokratiskt problem, det är en form av civil olydnad att inte betala, och risken är stor att beteendet sprider sig och att folk struntar i andra lagar som inte passar. En annan effekt är att staten kommer att ta till allt mer ingripande metoder för att mota undan fusket. Sedan några år finns till exempel en lag som tvingar restauranger och frisörer att föra personalliggare. Personalen som arbetar noteras och Skatteverket kan stämma av liggaren mot lönelistorna. I en statlig utredning har lagen utvärderats. Den har haft effekt. Man
beräknar att de vita lönebeloppen i restaurangbranschen har stigit med över en miljard om året, vilket motsvarar mellan 4.000 och 6.000 vita jobb. För staten ger det klirr i kassan, Skatteverket har uppskattat att svartarbetet omsätter 66 miljarder årligen och nu har man följaktligen fångat in över två procent av det. Utredningen vill överföra systemet med personalliggare till såväl bygg- branschen som tvätterier, vilka anses vara svarta hål i ekonomin. Även om det kommer att medföra ökad byråkrati för företagen har det sina poänger och föga förvånande har utredningens branschföreträdare hållit med. De som är laglydiga ser det som ett sätt att minska den osunda konkurrensen från dem som struntar i skatterna. Samtidigt får man inte glömma att det finns den andra vägen att gå. Sänker man skatterna blir fler intresserade av att jobba vitt när det svarta inte längre är lika lönsamt. Rot-avdraget och skattelättnader för hushållsnära tjänster har haft den effekten och skurat delar av bygg- och städbranschen vita. Både morot och piska kan med andra ord göra svart till vitt. Det man kan hoppas är att alla får skattesänkningar tillbaka som plåster på såren för de nya reglerna. Annars tar staten hela uppsidan i form av ökade intäkter medan medborgarna och företagen får nedsidan i form av kringskuren integritet och ökad administration. Medelvägen är oftast att föredra.