Den omstridda kalkbrytningen i Ojnareskogen på norra Gotland stoppas tills vidare.
Högsta domstolen undanröjde i går brytningstillståndet. Nordkalks ansökan ska åter prövas av mark- och miljödomstolen.
Rättsprocessen kring kalkbrottet i Ojnareskogen har tagit åtta år. Hittills. Så här har turerna i stora drag sett ut:
2006 får Nordkalk tillstånd av miljödomstolen för att öppna två provbrott. Naturskyddsföreningen överklagar domen, men HD säger nej till prövningstillstånd.
2008 säger miljödomstolen nej till Nordkalks begäran om kalkbrytning.
2009 upphäver miljööverdomstolen domen från 2008 och bestämmer att miljödomstolen, nu mark- och miljödomstolen, i stället ska meddela tillstånd. Miljööverdomstolens dom som gav tillstånd för kalkbrottet överklagas.
2010 nekar Högsta domstolen prövningstillstånd. Domen från 2009 vinner laga kraft.
2011 säger mark- och miljödomstolen säger nej till Nordkalks begäran om att få påbörja arbeten innan tillstånd och villkor blivit fastställda.
2012 säger Högsta domstolen nej till en begäran om inhibition från Naturvårdsverket. Mark- och miljööverdomstolen ger Nordkalk rätt att börja arbetet för ett nytt kalkbrott. Domen överklagas till Högsta domstolen, den sista instansen.
2013 beslutar HD att kalkbrytningen stoppas och återigen ska prövas av mark- och miljödomstolen.
Nu väntar alltså nya ansökningar, nya strider och nya bedömningar från domstolar och myndigheter. Det är omöjligt att förutsäga hur det kommer att gå.
För Helagotland.se beskriver Jörgen Pettersson, fackligt huvudskyddsombud på Nordkalk, processen som en åtta år lång berg- och dalbana.
"Vi har väntat i åtta år nu och även om vi varit inställda på det här beslut så känns det tråkigt. Jag vet faktiskt inte riktigt vad jag ska säga."
Omkring 700 personer jobbar i kalkindustrin på norra Gotland. Enligt Jörgen Pettersson kan gårdagens besked indirekt drabba 3.000–4.000 arbetstillfällen på Gotland.
"Vad ska vi göra med personalen? Nu måste vi kanske skicka hem folk eftersom det inte finns tillräckligt med arbete."
Det är viktigt att det sker noggrann prövning varje gång det görs stora ingrepp i naturen. Vattenförsörjningen på norra Gotland är dålig och det kan finnas risker att grundvattnet skadas ytterligare. Men Sveriges geologiska undersökning, SGU, har samtidigt pekat ut området som ett riksintresse för mineralindustrin.
Stenindustrin är viktig för Gotland, men HD:s beslut saknar inte betydelse för Norrbotten. Kalk används för att göra pellets av järnmalm som bryts av LKAB i Kiruna och Gällivare. Kalk är också en viktig insatsvara när SSAB i Luleå omvandlar järn till stål.
Om vi vill att stålindustrin ska rena sina processer så måste kalkbrytning också få finnas. Jag har ännu inte hört någon förslå att vi ska sluta bryta malm och tillverka stål.
Bryter vi inte kalk på Gotland tvingas den tunga industrin importera kalk från Grekland, Italien och Nordafrika. Är det verkligen bättre för miljön och klimatet?