Beskedet från Vänsterpartiets valberedning var inte helt oväntat att stödet går till Jonas Sjöstedt.
Men valbredningen var inte enig. Två personer reserverade sig mot beslutet, med motiveringen att Vänsterpartiet ska vara ett feministiskt parti. De ville i stället se en kvinna, mer specifikt Rossana Dinamarca, på partiledarposten.
Ett idiotiskt förslag.
Om Vänsterpartiet äntligen vill uppfattas som ett seriöst och realistiskt politiskt alternativ borde Dinamarca inte ha en chans.
Det beror inte på att hon är kvinna, utan på den typ av luddig vänsterpolitik hon förespråkar. Dinamarca vill till exempel införa sex timmars arbetsdag och anser att hemläxor i skolan ska förbjudas, "för en rättvis skola".
Nej, Sjöstedt är den klart bästa av kandidaterna, framförallt om partiet vill distansera sig från ökenvandringen under Lars Ohly.
Vänsterpartiet backade i själva verket i fem val på raken med Ohly, och det är obegripligt hur han kunnat sitta kvar så länge på partiledarposten.
Det är trångt på vänsterkanten och Jonas Sjöstedt kan vara Håkan Juholts värsta mardröm. Inte bara för att Sjöstedt som person både framstår som lugn och resonabel i jämförelse med Juholt.
Utan för att de verkar ha siktat in sig på att locka exakt samma väljargrupper.
En av slutsatserna i rapporten från Vänsterpartiets framtidskommission var att partiet måste ta ett större ansvar för arbetarrörelsen. Vänsterpartiet ser sig i framtiden som LO-kollektivets självklara företrädare.
Känn på den, Juholt och Lundby-Wedin!
"Att se socialdemokratin så här vingklippt och stukad och rådvill, det är nästan svårt för mig att ta in. Men det gör ju också att förväntningarna och kravet på oss att kliva fram som det andra vänsterpartiet är större än någonsin", sa Jonas Sjöstedt till Svenska Dagbladet den 10 december.
I dag har LO-kollektivet, i den mån det existerar något sådant, ingen självklar politisk företrädare. Hälften av alla LO-medlemmar röstar på andra partier än Socialdemokraterna. Moderaterna är näst störst och Sverigedemokraterna är det tredje största partiet bland LO-anslutna.
Sjöstedt var visserligen med på VPK-tiden, men jag har aldrig hört honom kalla sig för kommunist. Vänsterpartiet inklusive Sjöstedt verkar dock fortfarande ha svårt att skilja på demokrati och diktatur.
Under ett partievenemang i höstas ställdes frågan om vilket land som var mest demokratiskt - USA eller Kuba - till partiledarkandidaterna Jonas Sjöstedt, Rossana Dinamarca, Ulla Andersson och Hans Linde.
Linde och Dinamarca erkände visserligen att det förekom förtryck på Kuba, men de ville inte erkänna att USA var mer demokratiskt. Man ville inte "gradera och jämföra".
Sjöstedt och Andersson sa ingenting alls.
Ingen skillnad mellan USA och Kuba, alltså.
I ett normalt demokratiskt parti hade samtliga partiledarkandidater diskvalificerat sig redan där och då.