Ledare: Inte så roligt ändå
De röda och gröna går inte i takt med varandra i politiken.
FÖR NÖJD. Thomas Östros (s) och oppositionen har trots medvinden i opinionen en del att oroa sig över.
Foto: Foto: ANDERS WIKLUND/Scanpix
Detta är en ledare. Artikeln uttrycker tidningens opinionsbildande linje. Norrbottens-Kurirens politiska etikett är oberoende moderat.
ytterligare miljarder till hälso- och sjukvården, samtidigt som miljöpartiet väljarflirtar med erbjudandet om friår, och vänsterpartiet tänker anställa 45.000 personer till inom kommuner och landsting - och höja lönerna. För det första kan en kris ibland bli en räddning. När det gungar under fötterna väljer många att hålla fast vid det man har, och sätter sin tillit till dem som uppenbarligen visat sig kapabla att styra på ett ansvarsfullt sätt. Ett tecken på det är att moderaternas opinionssiffror lyfter, ökningen är på över fyra procentenheter. Finansminister Anders Borgs (m) sparsamhet börjar ge utdelning. Det här inser sossarna och sträcker envist ut en hand över blockgränsen, för att visa att de också är beredda att "ta ansvar", som det brukar heta. För det andra blir det inte bara mer satsningar med de rödgröna utan också mer skatter. Visserligen vill nu även oppositionen sänka både skatter och arbetsgivaravgifter, vilket är glädjande. Borgerligheten har uppenbarligen lyckats ändra förutsättningarna för svensk skattedebatt en del. Men inkomstskattehöjningar är att vänta om det blir en rödgrön regering. Socialdemokraterna vill även återinföra förmögenhetsskatten, miljöpartiet vill höja koldioxidskatten och införa en kilometerskatt, och medan båda dessa partier accepterar de första två stegen i jobbskatteavdraget vill vänsterpartiet helt slopa detta avdrag. Vilket för oss in på oppositionens problem nummer tre: den hänger inte ihop. Skillnaden till den tämligen väl sammanhållna borgerliga alliansen, vars ledare i helgen förklarade att de snart tänker påbörja arbetet att ta fram ett gemensamt valmanifest, är påtaglig. Inom flera viktiga områden är oppositionspartierna inte överens, och inte ens inom den centrala ekonomiska politiken går man i takt med varandra. Partiledarna har inte träffats sedan i juni trots Lars Ohlys önskemål, och gång på gång lämnas vänsterledaren utanför när s och mp gör upp. Ett, tu, tre - så sprack den goda stämningen, och bilden av en kraftfull opposition.