LEDARE: Ledare: Inte lugnt på landet

Hur mycket skit får det lukta på landet? Det är i princip den fråga som Miljööverdomstolen snart får den tvivelaktiga äran att besvara. Det blir en utmaning, och många kommer med spänning att följa processen när det fall som kommit att omtalas som "luktbråket" ska avgöras. Upprinnelsen till bråket är en konflikt mellan en bonde i Orrbyn i Luleå kommun och en person som bor granne med bondgården. Grannen gillar inte lukten, som enligt honom är värre än vad han borde behöva stå ut med. Luktfrihet begär han inte, bara rejäl bättring. Bonden erkänner å sin sida att "vissa tider luktar det skit", men det är enligt
honom bara naturligt. Han ser tvisten som en ödesfråga för Sveriges alla bönder, och har sin ståndpunkt klar: "Om man har problem med att det luktar ladugård får man stå ut med det eller flytta någon annanstans". Så enkelt är det dock inte, uppenbarligen. Miljödomstolen gick på grannens linje, eller snarare på Luleå miljökontors linje, som tidigare föreslagit att bonden skulle åläggas att genomföra en rad åtgärder mot lukten. Kommunala miljönämnden nöjde sig då med att "rekommendera" vissa åtgärder, ett beslut grannen överklagade till länsstyrelsen, som avslog överklagan. Efter att grannen sedan fått rätt i första instans överklagade bonden till Miljööverdomstolen som nu ska ta upp fallet. En hel del turer alltså, och fallet ter sig på ytan som ett virrvarr av grannfejd och gödselhantering. Men i grunden handlar det om den principiellt intressanta frågan hur mycket störningar av sin boendemiljö som en person ska behöva tåla. Därför ger Miljööverdomstolen prövningstillstånd - vilket enbart sker om ett fall är intressant som vägledande för rättskipningen - och därför är det heller ingen överraskning att lantbrukarnas organisation LRF tagit aktiv del i målet, och engagerat sina jurister för att driva ärendet i domstolen. Avgörandet kan ju få följder för långt fler än parterna i målet, och på LRF är man orolig: "Om det inte får finnas någon lukt - vilka förutsättningar har man då att bedriva jordbruk?", frågar sig ombudsmannen Eilert Apelqvist. Han anser att miljödomstolens dom är dåligt underbyggd. Vilken instans som felat får vi kanske klarhet i när Miljööverdomstolens dom faller; många kandidater finns som sagt: miljödomstolen, länsstyrelsen, miljökontoret och miljönämnden. Hur som helst rör det här sig i grund och botten om en tabbe från myndigheternas sida, då man en gång i tiden gav tillstånd för ett jordbruk så nära en bostad, vilket skapade dagens problem. Nu är skadan redan skedd. Men oavsett hur historien slutar kan den förhoppningsvis få fler att visa hänsyn även i det öppna landskapet, och inse att helt ostörd kan man aldrig räkna med att få vara - inte ens på landet.

Ledare: Ledare: Inte lugnt på landet

Luktbråket i Orrbyn är av principiellt intresse.