Styrningen är avgörande för att skapa en framgångsrik skola. Det är slutsatsen som kommunernas samarbetsorganisation Sveriges Kommuner och Landsting, SKL, drar efter alla sina jämförelser och utredningar. Bra ledarskap från politiker och tjänstemän, kombinerat med uppföljning och utvärdering, är viktiga delar i en god styrmodell. Motsatsen kan beskådas i Kalix. Där har kommunledningen helt tappat kontrollen över barn- och grundskolenämnden, och nämnden har i sin tur tappat kontrollen över skolan. Den revisionsrapport som kom i förra veckan visar detta tydligt och ger de ansvariga politikerna svidande kritik. Brister radas upp: Barn- och grundskolenämnden struntar i sina budgetramar och förblir passiv när missförhållanden uppdagas. Beslut som fattats följs inte upp. Socialdemokraternas interna partiarbete går ut över nämndens arbete. Nämnden och förvaltningen vet inte vem som ska sköta vad. Den nya skolstruktur som planeras är inte kopplad till pedagogiska mål. Sammantaget blir resultatet dålig utdelning för de pengar kommunen satsar: Kalix skolor gör inte bra ifrån sig i nationella jämförelser. Kommunalrådet Robert Forsberg (S) manar nu alla att sluta använda skolan som politiskt slagträ. Han vill se gemensam kraftsamling. Det är så dags. Men att Robert Forsberg vill släta över sina egna misstag får inte hindra övriga partier att ställa upp - för skolans skull. Ansvaret för skolproblemen är trots allt delat. Allt handlar inte heller om politik eller organisation. Föräldrars intresse och elevers engagemang spelar också roll. Men det går samtidigt inte att komma ifrån att den nedgång i resultaten som skett i svensk skola sedan början av 1990-talet sammanfaller med kommunaliseringen. Kommunsverige har hittills inte visat sig moget att hantera skolan. SKL brukar hävda att mängden pengar som går till en skola inte är avgörande för resultaten. Där har SKL en poäng, trots att det låter lite som ett försvarstal för kommuner som väljer att prioritera "roligare" saker, som idrottshallar.
Men hur pengarna används spelar roll. När riksdagens utbildningsutskott häromveckan höll en öppen utfrågning bjöd Sverker Härd från Skolverket på den intressanta iakttagelsen att kommuner inte tar tillräcklig hänsyn till lokala skillnader i förutsättningar. Mest pengar och bäst lärare går inte dit där de behövs mest. Kommunerna kompenserar inte för skillnader i behov. Likvärdigheten i skolan blir därför lidande.
Man får dessutom intrycket att den av SKL omhuldade decentraliseringen har skapat än större svängrum för experiment i skolflum och allmän kravlöshet. Det här ger sammantaget tyngd åt det krav på återförstatligande av skolan som Folkpartiet driver hårt. Och i Norrbotten kan folkpartisterna göra det lätt för sig. Uppmana bara folk att åka till Kalix. 