Landstinget har en nollvision när det gäller vårdskador. Ingen patient ska behöva skadas medan han eller hon tar emot sjukvård. En grundläggande faktor för att förverkliga den visionen är att sjukvårdspersonalen lever upp till hygien- och säkerhetskraven, och, naturligtvis, att de får möjlighet att leva upp till dem. Då gäller det bland annat att ha koll på kläderna. Arbetskläderna kan man möjligen slarva med som landstingspolitiker, men inte när man har till uppgift att hantera människors kött och blod. Här har landstinget uppenbarligen misslyckats. Den måttligt lustiga affär som kommit att kallas tvättsåpan eller tvätthärvan har dragit en hel del skam över landstinget och dess företrädare. Men ända sedan den första upphandlingen revs upp i denna labyrint av upprivna avtal, skadeståndskrav, innehållna utbetalningar och rättegångsvändor, är de som har fått lida mest självklart vårdpersonalen, vars arbetsmiljö försämrats, och patienterna, vars säkerhet riskerats. Landstingsrådet Kent Ögrens (S) senaste kommentar till hela affären var, i tisdagens NSD: "Det börjar bli ett stort skämt hela tvätthistorien." Och man önskar bara att det hade varit så väl, att hela saken var ett dåligt första april-skämt. Men så är tyvärr inte fallet. Och sjukvårdspersonal, patienter och väljare har nog lätt att hålla sig för skratt, inför åsynen av hur deras folkvalda skämmer ut sig och bränner skattepengar på ständigt nya turer i en process som aldrig verkar nå sitt slut. Den senaste förhandlingsprocessen är visserligen över. Kent Ögren meddelade i förra veckan att landstinget nått vägs ände i samtalen med motparten Textilservice. Tvättavtalet ska sägas upp. Och på tisdagen höll landstingsstyrelsen ett extrainsatt möte där ärendet hanterades. Tyvärr stängdes dörrarna för pressen; det hade ändå varit lite roligt att höra Kent Ögren förklara vad som till slut fått honom att säga stopp efter all denna segdragenhet. Slutresultatet av mötet var dock rätt självskrivet. Avtalet med Textilservice sägs upp. Men tro nu inte att det därmed nödvändigtvis är slut på tvättcirkusen. Den kan tumla vidare i nya varv. Textilservice har lovat att stämma landstinget för uteblivna betalningar och skadat varumärke. Bodens kommun är en annan aktör som riskerar att dras in i virveln. Kommunen sitter med ett borgensåtagande på miljontals kronor för företaget, ett åtagande som kan lösas ut om Textilservice skulle gå i konkurs. Och det viktigaste av allt: någon måste ju tvätta landstingets kläder. Då kan man upphandla igen, vilket man i och för sig nu borde ha lärt sig hur man ska göra, eller snarare inte ska göra.
Alternativet är att landstinget startar egen tvättverksamhet. Det känns på ett sätt rättvist: landstinget får då ta hand om sin egen smuts.
