Det blev stundtals en hetsig partiledardebatt i söndags Agenda i SVT. Inte minst visade Stefan Löfven (S) prov på andra tongångar jämfört med den tidigare partiledardebatten i samma forum. Stefan Löfven tog plats i debatten, liksom centerledaren Annie Lööf och Vänsterpartiets Jonas Sjöstedt. Den sistnämnde har alltid en aggressiv ton och blir exalterad över det minsta, vilket i längden kan skada hans image. Det finns grader även i helvetet, Jonas Sjöstedt!
Att Annie Lööf attackerade och tog plats i debatten måste tillskrivas den senaste tidens turbulens i partiet. Förslagen till nytt partiprogram med månggifte, fri invandring och annat väsensskilt från vad svenska partier anses stå för, inte minst ett parti som Centern med en stabil jordbruksförankring, blev en tudelare för Annie Lööf. Hon var tvungen att visa färg och välja vilket ben hon skulle stå på i kampen mellan nyliberalism och traditionell centerpolitik.
Efter en avbön valde hon att gå den traditionella politikens väg - och utifrån den kunde hon nu i partiledardebatten stå på sig och vara mycket tuffare. Hon var tvungen att visa upp sig som en stark centerledare för att hindra att glufsiga och hämndlystna konkurrenter ska ta initiativet och konkurrera om partiledarposten. Annie Lööf stred i debatten för sin överlevnad. Hon vann den första kampen.
Men det var en strid för att överleva som partiledare. Men hur Annie Lööf sågs av de svenska tv-tittarna det är en annan fråga. Centern balanserar på fyraprocentsspärren och det är mindre troligt att hennes insatser i debatten i nämnvärd grad förändrade den situationen.
Stefan Löfven har nu varit partiledare i ett år och det syns att han tränats för att bli en bättre talare och debattör. Dessutom kan han bli arg, vilket han visade i debatten om jobben mellan honom och Fredrik Reinfeldt. Det ska bli intressant att följa Stefan Löfven under det närmaste året fram till valet i september 2014. Svensk politik behöver en bra, påläst och idérik opposition för att skapa en intresseväckande politisk debatt. Det har varit lite si och så med den saken hittills. Och regeringspartierna skulle må bra av att ruskas om lite för att inte bli för självgoda och för trötta.
Det sistnämnda kan Fredrik Reinfeldt hemfalla åt, vilket han visade i debatten. Han blixtrade dock till med jämna mellanrum, men tyvärr kom han lite i skymundan i söndagens debatt. Måhända är hans taktik att låta de mindre allianspartierna få ta sin plats för att därmed säkra en ny seger för Alliansen nästa år. Annie Lööf (C) och Jan Björklund (FP) tog chansen till den möjligheten, medan Göran Hägglund (KD) kom i skymundan. Det gjorde också Miljöpartiets Gustav Fridolin och Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson.
Fredrik Reinfeldt antydde i debatten att han kan tänka sig mer pengar till försvaret. För bara några månader sedan betecknad han försvaret som ett "särintresse". Fadäsen i påsk när ryska bombplan övade anfall mot svenska mål och det svenska försvaret hade tagit påsklov, fick kanske honom på andra tankar. Men varför denna brådska? Det sitter ju en försvarberedning. Och vi vet ju att det behövs en stor och bred uppslutning kring försvaret, som också inkluderar Socialdemokraterna, för att den ska vara trovärdig. Reta inte upp Socialdemokraterna om detta genom förhastade politiska markeringar. Det finns annat att ta strid om.