dagen höll en offentlig utfrågning om tågtrafiken. Företag, myndigheter och fack - alla verkade de åtminstone vara överens om en sak: Järnvägssektorn behöver mer pengar. Sverige släpar efter i både investeringar och underhåll. Regeringen skjuter till mer pengar, men de
räcker inte. Och pengar är viktigt - men inte allt. Det gäller också att använda dem på rätt sätt. SJ:s VD Jan Forsberg lyckades exempelvis inte riktigt förklara varför företaget köper in tåg som inte klarar svenskt klimat. Banverkets generaldirektör Minoo Akhtarzand försäkrade att resurserna används effektivt, men det finns säkert mer som verket kan göra bättre. Tåg kan inte heller göra allt. De röda och gröna klimatvännerna får drömma så mycket de vill. Ett stort och glest befolkat land som Sverige behöver även transporter med båt, bil och flyg. Med flyg avses då flygplan, inte de luftskepp som några vänsterpartister inför partiets kongress förslagit att staten ska
satsa på. Anpassningen till kylan sedan, gäller både transportföretagen och dem som reser. Förseningar går inte helt att undvika, inte i ett land med ett så extremt vinterklimat. Men företagen ska ge rimlig kompensation och förbättra sin konflikthantering. God information är ett bra sätt att lugna upprörda. Som passagerare får man acceptera att väder, vind och gnisslande teknik skapar friktion och sätter resplaner ur spel.
Svenskar har ibland orimliga förväntningar. Till exempel har vi sett hur
turister strandsatta i främmande land förväntar sig att den svenska välfärdsstaten ska nå ända dit, och hjälpen komma snabbt. I ett nytt lagförslag tydliggörs var gränsen går för det statliga ansvaret i sådana fall. Den som får hjälp vid en konsulär katastrofinsats ska ersätta staten för kostnaden. "Det är viktigt att komma ihåg att den som vistas eller bosätter sig utomlands gör detta på eget ansvar", säger utrikesminister Carl Bildt (M).
Och eget ansvar är väldigt viktigt. Inte ens staten kan garantera att livet går som på räls.