Ledare: Inget byte av strategi

AMBITIONER. Mona Sahlin (S), Fredrik Reinfeldt (M) och Peter Eriksson (MP) är överens om inriktningen på insatsen i Afghanistan.

AMBITIONER. Mona Sahlin (S), Fredrik Reinfeldt (M) och Peter Eriksson (MP) är överens om inriktningen på insatsen i Afghanistan.

Foto: Leif R Jansson/Scanpix

Politik2010-11-02 06:00
Detta är en ledare. Artikeln uttrycker tidningens opinionsbildande linje. Norrbottens-Kurirens politiska etikett är oberoende moderat.
Medan alla andra konstaterade att det rödgröna samarbetet spruckit, klamrade sig Lars Ohly (V) som siste man fast vid illusionen av en samlad vänsteropposition. Men efter att Vänsterpartiet hoppat av förhandlingarna om insatsen i Afghanistan, och S och MP gjort upp med regeringen i frågan, kan Ohly inte ens för egen del längre hålla liv i illusionen. I sin kommentar i Ekot om inriktningen på de blocköverskridande förhandlingarna, "det finns inget tydligt byte av strategi", slog han dock huvudet på spiken angående den uppgörelse som blev resultatet - även om Mona Sahlin (S) kallade uppgörelsen just "en ny strategi". I den nya överenskommelsen är ambitionen att svensk trupp ska övergå från stridande till stödjande uppgifter, medan de civila insatserna trappas upp. En övergång som inleds 2011 för att vara klar senast till utgången av 2014. Insatsen får en civil ledning från 2012. Biståndsminister Gunilla Carlsson (M) får uppdraget att leda en arbetsgrupp som vakar över biståndsinsatserna. Det kan behövas; mycket biståndspengar hamnar i de korruptas fickor. Målet är att afghanerna mot slutet av 2014 ska ta över ansvaret för sin egen säkerhet. Men det innebär inte att all utländsk trupp är borta till dess. Svensk militär kan fortfarande finnas kvar efter 2014 (insatsen i Afghanistan förblir "långsiktig") men ska då främst ägna sig åt utbildning. Om inte "läget på marken" snabbt försämras förstås; då kan alla planer och ambitioner kullkastas, då kan stöd åter innebära strid. Det här är i linje med de tidsramar som den internationella Kabulkonferensen satte upp i somras. Så vad är egentligen nytt? Som Fredrik Reinfeldt (M) påpekade har insatsen i Afghanistan varit delvis civil länge och biståndsinsatserna är redan omfattande. Ambitionen har hela tiden varit att på sikt överlämna säkerhetsansvaret till afghanerna - om möjligt. Det nya är möjligen att detta nu uttrycks klarare och tydligare och att Fredrik Reinfeldt vågar ta årtal i sin mun. Därtill, förstås, att regeringen slipper oroa sig för kommande omröstning i riksdagen, vilken bland annat rör en förstärkning av insatsen med två räddningshelikoptrar. Omröstningen hotade att utlösa en regeringskris med SD som vågmästare. Nu är hotet neutraliserat: den blocköverskridande överenskommelsen gäller hela mandatperioden. Lars Ohly är för sin del fel ute i att den rödgröna uppgörelsen om Afghanistan utgjorde en helt annan strategi; även för den gällde att allt var beroende av säkerhetsutvecklingen i landet. I alla fall enligt Mona Sahlins och Peter Erikssons (MP) tolkning (med de rödgröna var det ofta svårt att veta vad man egentligen kommit överens om). De nya, mer uttryckliga ambitionerna att trappa ned, kopplat till årtal, gör det möjligen svårare för militärerna att snabbt få fram ytterligare truppförstärkningar om de anser sig ha behov (och det gör de ju nästan alltid). Men ett par helikoptrar till blir det i alla fall.