Ledare: Ingen större lättnad

Allianspartierna försöker tillfredsställa sura pensionärer, och krånglar till det både för sig själva och för skattebetalarna.

HOPPAS FÖRGÄVES. Göran Hägglund (kd) får svårt att vinna röster med sänkt skatt för pensionärer.

HOPPAS FÖRGÄVES. Göran Hägglund (kd) får svårt att vinna röster med sänkt skatt för pensionärer.

Foto: HENRIK MONTGOMERY/Scanpix

Politik2008-09-04 06:00
Detta är en ledare. Artikeln uttrycker tidningens opinionsbildande linje. Norrbottens-Kurirens politiska etikett är oberoende moderat.
Många människor är sura på regeringen. På särskilt dåligt humör har pensionärerna varit en längre tid. Vilket i synnerhet oroar kristdemokraterna, som hoppas på stort väljarstöd i denna grupp 2010. Så socialminister Göran Hägglund såg mycket nöjd ut när han på onsdagen fick det stolta uppdraget att presentera regeringens "skattelättnad för pensionärer",
vilken kommer i hösten budgetpropp. 1,4 miljoner pensionärer får lägre skatt från och med nästa år genom ett förhöjt grundavdrag för de flesta som fyllt 65. De med låg eller ingen inkomstpension får mer i skattelättnad, de med högre inkomstpension mindre, och de med en inkomst över runt 363.000 kronor ingen skattesänkning alls. Dessutom höjs äldreförsörjningsstödet. Reformen har alltså i vanlig ordning en så kallad "rättviseprofil". Mest till de som har minst, vilket har sina poänger. Och taktiskt sett är det inte dumt att ge ålderspensionärerna lite extra, gruppen har som sagt surnat till ordenligt på sistone. Frågan kvarstår dock vilken effekt reformen får. Några hundra spänn extra i månaden för de som får mest i utdelning; naturligtvis inte försumbart för dem med små marginaler men ändå inte mycket att hänga i granen. Genom sin inte helt lättbegripliga konstruktion blir skattesänkningen dessutom svår att sälja in på ett vinnande sätt. Kommunikation är som bekant inte regeringens starka sida. Det brukar i alla fall vara kärnan i borgerliga bedömares försvarstal, då vad de tycker är en bra
politik möts av dåliga opinionssiffror. Men ibland undrar man om inte kommunikationsproblemen finns inbyggda i själva förslagen. Alliansregeringen har visat en stor förkärlek för att mickla med en massa mischmasch av specialregler, undantag och riktade satsningar, stärkningar och stöd. Säkert sker det - som denna gång - med förhoppningen att tillfredsställa och tysta de många särintressen och grupper som gör anspråk på särskild behandling och uppmärksamhet. Trots att det inte går. Inte ens stora svenska staten räcker till för att ge alla lite lagom med särbehandling. Risken är i stället att allt fler grupper ställer sig i kön. Som ett brev på posten kom en kommentar från SSU efter regeringens utspel, där ungdomsförbundet krävde en egen satsning i höst, och konstaterade att "den borgerliga regeringen verkar ha glömt den unga generationen". "När är det de ungas tur?", undrar SSU. Och de som får en extra skopa välfärd blir ändå inte nöjda. Särskilt när det gäller skattesystemet är vad många människor efterfrågar - och vad många väljare hoppades på när den nya alliansregeringen tillträdde - enkelhet, överblickbarhet, likabehandling. I stället fortsätter allianspartierna att krångla till det, för skattebetalarna och för sig själva.