Politikerna uppvaktas ständigt av olika grupper som vill gör sig och sina behov påminda. I torsdags hade turen kommit till Neurologiskt Handikappades Riksförbund, som anordnade en halvdag i Luleå för upplysning och diskussion. Ett antal landstings- och kommunpolitiker hade slutit upp, och pressade av en engagerad moderator kunde de inte säga någonting annat än att de självklart ska försöka förmå sina partier att ta ställning för nationella riktlinjer i neurosjukvården, mer rehabilitering, bättre tillgång till mediciner, med mera. Vem kan säga nej till sådana behjärtansvärda saker? Men sjukvården säger nej till folk hela tiden. Pengarna räcker inte till allt, och då måste varje krona användas så att man får mesta möjliga hälsa för pengarna. Då måste vissa människors behov ställas mot andras. Norrbotten är enligt statistiken dåligt på att använda bromsmediciner för vissa neurologiska sjukdomar. Väl känt är att det varierar mellan Sveriges landsting vad man prioriterar och anser sig ha råd med. Enligt Jens Sundström (FP) är Norrbotten dock ofta "sämst och sist" med att införa nya behandlingar. Ett annat problem är att landsting och kommuner ibland bollar runt ansvaret och kivas om vem som ska stå för notan. Förutom att sjuka hamnar i kläm, leder det till ett sämre samhällsekonomiskt resultat när ingen ser till helheten. Om en människa rehabiliteras blir det en utgift för landstinget men en vinst för samhället, till exempel. "Samverkan är väl det svåraste", sade Eivy Blomdahl (S) om detta. Strukturer och revir håller emot.
Sedan underlättar det säkert inte heller att landstingledningen tycks ha förpestat samarbetsklimatet med länets kommuner, kan man tillägga.
Jens Sundström förde fram förslaget att förstatliga sjukvården som ett sätt att öka likvärdigheten i vården, men den idén förblir än så länge en dröm. Vissa olikheter över landet är därtill svåra för politiker att göra någonting åt. Birgit Stöckel (KD) påpekade att Norrbotten har svårigheter att rekrytera flera olika läkarspecialiteter, inte bara neurologer. Brist på status och intresse gör det också av tradition svårare att locka läkarstudenter till vissa inriktningar. Människor kan inte räkna med att ha en specialist runt hörnet för varje tänkbar sjukdom. Ibland måste man välja mellan närhet och kvalitet. Neurologen i diskussionspanelen föreslog att den neurologiska kompetensen i länet ska koncentreras för bästa resultat, ett viktigt påpekande i ett län där sjukvårdsdebatten alltför ofta bara handlar om avstånd. Bertil Bartholdsson (V) konstaterade att sjukvården går mot mer marknad, och där har han rätt. I framtiden kommer det finnas mer möjligheter för människor att köpa den vård de anser sig ha rätt till. Patienter kommer inte att nöja sig med att den offentliga sjukvården säger nej. 