Detta är en ledare. Artikeln uttrycker tidningens opinionsbildande linje. Norrbottens-Kurirens politiska etikett är oberoende moderat.
Vart tog Obama vägen? Det har varit en välbefogad fråga att ställa för den som följt svensk utrikesbevakning de senaste månaderna. Medierna har haft svårt att hantera det abrupta slutet på smekmånaden efter att så kärleksfullt ha följt Barack Obama fram till valsegern. Att även Obama kunde drabbas av fiaskon med ministerkandidater och andra politiska bakslag kom som en chock. Den gråa politiska vardagen passade inte in i den skimrande framgångssagan om mannen som skulle göra allting möjligt. USA och Obama hamnade därför i tillfällig medieskugga. Nu är Obama tillbaka igen. G20-ländernas möte i London var en inramning som passade honom perfekt: grandiosa visioner, stora ord, gemensam kraftsamling. Och löften om massiva ekonomiska satsningar. I runda slängar blir det 1.000 miljarder dollar i tillskott, till Internationella Valutafonden och till nya handelskrediter, för att sparka igång världsekonomin. Barack Obama dristade sig till att kalla mötet historiskt, för att länder som varit dödsfiender kunde "sitta ner tillsammans och så snabbt hitta lösningar för att komma ur den ekonomiska krisen". Och många lät sig imponeras av kraftsamlingen och viljan att agera. I svenska kommuner lär man nog se den hejvilt spenderande Barack Obama som ett föredöme, i kontrast till den snåla alliansregeringen. Några garanterade lösningar rör det sig dock inte om. Det är värt att komma ihåg, att även om det för närvarande råder brist på krediter, var det en av politikerna pådriven, lössläppt kreditgivning som förde oss dit vi är idag. Och USA:s jättelika underbalansering av sin offentliga budget riskerar att göra dagens situation värre, då amerikanerna täcker upp sitt lånebehov på en redan ansträngd kreditmarknad. G-20 ländernas förhoppning är att med sina samlade satsningar återställa en del av det förlorade förtroendet på finansmarknaderna. Räkna med att det går trögt. Den svenska regeringen har försökt samma sak med sitt garantiprogram för bankerna. Men hittills har få banker gått med, och de lär antagligen inte bli fler så länge Anders Borg (M) och Mats Odell (KD) fortsätter att anklaga bankerna för girighet. Den typen av populistiska utspel blev det även vid G20-mötet. Så kallade skatteparadis ska nu klämmas åt och bonussystem för chefer regleras på global nivå. I båda fallen åtgärder med tveksam verkan. Men bonusar och annat har blivit ett funktionellt sidospår för politikerna som så tydligt famlar i mörkret. Världen har nämligen aldrig förut skådat denna typ av kris, och ingen vet riktigt vad man ska göra. Ändå begär världens politiker nu väljarnas förtroende att försöka trolla bort det onda med hjälp av tusentalet miljarder dollar. Går det även denna gång åt pipsvängen kommer de bara tillbaks och begär mer pengar. Garanterat.
