Ledare: Individen i centrum

Sverige skulle må bra av en mer liberalt inriktad politik i kampen mot diskriminering.

HELHETSANSVAR. Katri Linna blir ny DO när dagens fyra ombudsmän slås ihop till en.

HELHETSANSVAR. Katri Linna blir ny DO när dagens fyra ombudsmän slås ihop till en.

Foto: KERSTIN CARLSSON/Scanpix

Politik2008-07-18 06:00
Detta är en ledare. Artikeln uttrycker tidningens opinionsbildande linje. Norrbottens-Kurirens politiska etikett är oberoende moderat.
Fyra män slås ihop - till en kvinna. Katri Linna blir chef för den nya diskrimineringsmyndighet som tar form vid årsskiftet. Dagens fyra myndigheter; jämställdhetsombudsmannen (Jämo), ombudsmannen mot etnisk diskriminering (DO), handikappombudsmannen (HO) och ombudsmannen mot diskriminering på grund av sexuell läggning (Homo), slås ihop till en, och Katri Linna, idag ombudsman mot etnisk diskriminering, blir ny super-DO. Återstår att se om hon är rätt kvinna för uppdraget. Hennes bakgrund inom olika
fackförbund gör att hon är väl insatt i arbetsmarknadsfrågor, centrala i diskrimineringssammanhang (även om facket inte är toleransens främsta förespråkare). På gårdagens presskonferens, där jämställdhets- och integrationsminister (fp) Nyamko Sabuni presenterade sin nya DO, sade Katri Linna också saker som väcker visst hopp. Att slå ihop dagens fyra ombudsmän till en, såg hon som "pedagogiskt rätt", eftersom det gör det tydligare att arbetet mot diskriminering handlar om allmänna mänskliga rättigheter, inte om särrättigheter. Hon betonade också att kampen mot diskriminering på arbetsmarknaden inte
går ut på att försöka få in fler kvinnor, funktionshindrade, äldre och så vidare
på en arbetsplats, utan att "säkerställa att en rekrytering sker på sakliga kvalifikationer." Uttalanden som bådar gott. Med en diskrimineringsombudsman som sätter
individens, inte gruppers rättigheter i första ledet, och en enda myndighet i
stället för fyra, kan vi få en mer liberalt inriktad politik mot diskriminering. Nuvarande indelning i fyra olika ombudsmän har snarare förstärkt en redan stark tendens att sätta gruppstämplar på folk; som om vi människor främst vore vår sexualitet, etnicitet eller ålder. Denna allmänna trend, underblåst av tröttsamma och ytliga resonemang kring genusteori och mångkultur, har gjort att alltfler
grupper krävt att få fogas till listan över de utsatta. Högsta formen av erkännande har blivit att få sin egen ombudsman. Grupptillhörigheten har på en och samma gång erbjudit en trygghetens famn och en befriande väg undan det individuella ansvaret (svensk offerkultur känner inga gruppgränser). Vi har samtidigt utvecklat en kränkthetskultur i Sverige, där toleransen för den eller det som talar emot oss är mycket liten. Alla avtvingas samma politiskt korrekta åsikter, och minsta misstanke om att avvika från den rätta linjen kan räcka för en anklagelse om diskriminering. Med det inte sagt att diskriminering inte förekommer, eller att den inte bör stävjas. Bara att det gäller att vara på sin vakt. Dagens betoning av grupprättigheter kan uppenbarligen leda till ett ganska inskränkt tänkande. Genom att från början ställa individen i centrum kan Katri Linna bidra till att skapa en annan kultur i - och med - sin nya myndighet.