Inte bara i Övertorneå klagar folk över elräkningen (där träter man även om vem som egentligen ska ha betalt) - hela Sverige är i uppror. Vattenbrist i magasinen och reaktorproblem har skickat elpriserna i höjden. Och el och energi är svårt att leva utan så det är bara att betala.
Många skyller på avregleringen av elmarknaden. Då bör man komma ihåg att priserna faktiskt först sjönk efter avregleringen; att höjda skatter är en viktig bov i dramat; och att reglerade marknader leder till underinvesteringar, vilka vi idag får betala priset för i form av leverans- och produktionsproblem.
Elmarknaden är förvisso inte en marknad som andra, eftersom det inte går att ha flera konkurrerande elnät. Därför övervakas elnätsföretagen av Energimarknadsinspektionen som håller koll på prissättningen.
Näringsminister Maud Olofsson (C) vill nu även införa prisregleringar för elhandelsbolagen, så att personer som inte gjort aktiva val av elavtal, och därför har dyra så kallade tillsvidareavtal, ska kunna få ett "skäligt elpris", skriver hon på DN:s debattsida.
Vad "skäligt" innebär är oklart; hela förslaget liknar mest ett försök att vinna billiga politiska poäng på den folkliga vreden. Det var inte länge sedan Maud Olofsson försvarade situationen på elmarknaden, väl medveten om att det hela är komplext och att man på en marknad aldrig kan garantera en viss prisnivå.
Maud Olofssons utspel om elpriserna ska nog ses som lite effektsökande populism, serverad lagom till partiets kommundagar i Linköping, för både vanligt folk och partifolk att suga i sig. Förslaget om elprisreglering tar också bara upp några få rader i hennes debattartikel. Resten handlar om Centerpartiets problem.
7,9 procent i valet 2006 blev 6,6 procent 2010. Senaste Sifo-undersökningen gav 4,7 procent i opinionsstöd. Maud Olofsson skriver att ett partis storlek är ointressant för väljarna - det viktiga är dess förmåga att lösa problem. Men det är uppenbart att missnöje med valresultatet och de skraltiga opinionssiffrorna väckt ännu en diskussion om behov av omprövning till liv.
Maud Olofsson försöker vara självkritisk. Centern har ägnat för mycket kraft åt att regera och vara allianslojala. Från och med nu är det förnyelse som gäller. Centern ska "ta större plats i Alliansen" och bidra med nya idéer.
Det låter bra - men lät likadant före valet. Ändå ägnade Maud Olofsson valrörelsen mest åt att försvara genomförda Rut-avdrag och sänkta arbetsgivaravgifter. Viktiga reformer i och för sig men knappast några nya idéer.
Personfrågan går inte att undkomma. Maud Olofsson har lett Centern sedan 2001. Hon har tagit partiet genom en mycket viktig och mycket bra förnyelseprocess, bort från det gamla bondeförbundska sossefjäskandet till dagens tydligt borgerliga profil. Det har skrämt bort gamla väljare men samtidigt gett partiet nya.
Frågan är dock hur lämpad hon är att leda ännu en omprövning. En ny kraft i toppen skulle troligen ge partiet ny energi.