Om de tio rikast personerna i Sverige tog sitt pick och pack och lämnade Sverige, skulle fattigdomen då minska? För Rädda Barnen tycks svaret vara ja på den frågan.
Förra veckan presenterade den välvilliga organisationen en rapport om barnfattigdom. I den kategoriseras svenskar som fattiga om de har en inkomst som understiger 60 procent av genomsnittet. Enligt detta sätt att räkna sjunker fattigdomen om ett antal personer med höga inkomster lämnar landet. I sådant fall sjunker genomsnittsinkomsten och färre har därmed en inkomst på mindre än 60 procent av genomsnitt i fråga - trots att alla har exakt samma inkomster som tidigare.
I stället för ett sådant relativt mått kan barnfattigdomen mätas genom att räkna andelen barn vars föräldrar får försörjningsstöd, det vill säga socialbidrag. De senaste 15 åren har denna andel barn minskat kraftigt. Trots den ekonomiska krisen minskade bidragsutbetalningarna totalt sett även under 2011 jämfört med 2010.
Ytterligare ett sätt att mäta fattigdom är att fråga människor om de själva anser sig vara fattiga. Trots en inkomst under 60 procent av genomsnittet, hur många betraktar sig själva som fattiga med en Iphone i fickan?
Rädda Barnens sätt att räkna är förvisso inte ovanligt, och siffrorna är hämtade direkt från Statistiska Centralbyrån. Dock väljer SCB att inte tala om personer i fattigdom, utan i stället om personer som "riskerar att vara ekonomiskt utsatta". Det är en bättre beskrivning.
I gruppen med lägst inkomster i Sverige i dag är övervikt ett växande problem. Bara för några generationer sedan var undernäring det stora problemet och det anordnas insamlingar på Londons gator för de svältande barnen i Sverige.
Runt om i världen är brist på mat än i dag ett problem för många människor. Det kan ställas i relation till dem som kallas fattiga i Sverige, som bor i moderna lägenheter - och radhus - med mat i kylskåp, platt-TV i vardagsrummet och mobiltelefon på ständig laddning. Det kan ifrågasättas om det är fattigdom att inte ha råd med skidresa till fjällen.
Naturligtvis finns det barn i Sverige som lever under knappa ekonomiska förhållanden. Många barn förtjänar en högre levnadsstandard. Men att allt för lättvindigt tala om fattigdom urholkar detta viktiga begrepp.
Samtidigt är risken för ekonomisk utsatthet tre gånger högre bland barn till ensamstående föräldrar jämfört med barn till samboende föräldrar. 28,2 respektive 9,1 procent för år 2009. I många fall är separationer oundvikliga för föräldrar. Men siffrorna påminner ändå om att den som skaffar barn måste ta ett personligt ansvar, med en stabil relation och pålitlig partner.
Regeringen har gjort insatser som höjt levnadsstandarden för dem med lägst inkomster. Bland annat genom en kraftig höjning av bostadsbidraget. Men för att "avskaffa" den relativa fattigdomen, som Socialdemokraterna lovat, krävs en extrem omfördelningspolitik. I ett fritt samhälle med en fri ekonomi kommer det alltid att finnas inkomstskillnader.
Det viktigaste måste vara att lägstanivån höjs. Historien och omvärlden visar vilket system som lyckas bäst med detta. Som John F. Kennedy en gång sa: Tidvattnet lyfter alla båtar.