Efter mycket trasslande, i vad som måste vara tidernas sämsta insats av en valberedning, lyckades Berit Andnor och hennes gäng till slut, med bara två veckor kvar till extrakongressen, spotta ur sig ett namn, ja faktiskt två: de föreslår Håkan Juholt och Carin Jämtin som nästa partiordförande respektive partisekreterare för Socialdemokraterna.
På presskonferensen sade Håkan Juholt allt det han förväntades säga: "jag känner att det finns ett väldigt starkt stöd för mig"; "med Carin vid min sida är jag oerhört trygg"; "jag tror på valseger nästa gång". Den sortens förutsägbara standardsvar som brukar följa på standardfrågor av typen "hur känns det?", som dominerar inom sportjournalistiken och sedermera spridit sig även till den politiska bevakningen.
Men, om man återgår till verkligheten - så här ser förutsättningarna ut, egentligen:
Något starkt stöd har Håkan Juholt inte. Det krävdes, precis som för Mona Sahlin, först flera nej från personer som partiet hellre hade sett som dess ledare för att Håkan Juholt skulle få chansen.
Precis som Mona Sahlin är han något av en kompromisslösning, som har kunnat glida ända fram till en kandidatur för att han inte skapat lika mycket motstånd som exempelvis Mikael Damberg hos vissa av partiets falanger. Men han har inte heller väckt någon större entusiasm.
Den kravprofil som upprättats för partiledaren har för länge sedan kastats överbord, tillsammans med alla andra ambitioner än att hitta någon som kunde tolereras av tillräckligt många falanger - och som ville.
Håkan Juholt saknar både Mona Sahlins lyskraft och regeringserfarenhet. Han är en erfaren försvarspolitiker men har inte lyckats nå några högre positioner. "Med all respekt för Håkan Juholt, men jag tror att det mer handlar om att blockera andra lösningar", sade Lars Stjernkvist, tidigare partisekreterare, så sent som i onsdags om nomineringen av Juholt, vilket säger en del om dennes anseende och ställning inom S.
Politiskt anses Håkan Juholt stå något till vänster inom partiet. Det är möjligt att Socialdemokraterna vill ditåt, men väljarna visade i valet att de vill något annat. Samarbetet vänsterut var en anledning till att mittenväljarna övergav socialdemokratin. Lars Ohly var också snabbt ute och välkomnade valet av Juholt: " Det är tydligt att han står mycket närmare oss ... " (TT).
Även Carin Jämtin, som, om valberedningen får som den vill, kommer att flankera Håkan Juholt, tillhör vänsterfalangen. Hon är oppositionsborgarråd i Stockholm och medansvarig för Socialdemokraternas katastrofalt usla valresultat där. De få politiska utspel hon gjort har inte varit någon succé. Någon som glömt förslaget om butlers i tunnelbanan?
Men partiledarsuccessionen har heller aldrig handlat om idéer eller att peka ut en politisk riktning. Om Håkan Juholt väljs blir det därför, precis som Mona Sahlin, på ett svagt mandat, utan något större utrymme för att initiera förnyelse och omprövning.
Så hur känns det Håkan, egentligen?