Integrationsfrågan är inte problemet, problemet är att vi inte har hittat lösningen, ännu, där integrationen brister. Problemet är inte heller olösligt. Det finns många goda exempel som visar tydligt att det absolut går att få fungerande integration. Det finns även en hel del saker som behöver göras för att få integrationen att fungera ännu bättre.
Gnosjöregionen är den del av Sverige som tog emot relativt flest flyktingar från Bosnien. Om problemet är för många flyktingar, som somliga hävdar, borde problemet vara störst i Gnosjö.
Sysselsättningsgraden i den invandringsgruppen är högre än hos lokalbefolkningen, 90 procent för män och 80 procent för kvinnor. Medelinkomsterna är högre än för svenskfödda.
I andra delar av landet är det sämre. I Malmö kommun var motsvarande siffra 37 procent för män och 28 för kvinnor. Siffrorna avser personer som fick uppehållstillstånd 1993-1994, mätningen gjordes 1999. Tre slutsatser kan dras av detta.
För det första; Integration är möjlig, de som hävdar annorlunda har uppenbart fel, som synes går det utmärkt att få in människor i det svenska samhället. För det andra; Region och system spelar roll. Framgångsexempel finns och bör efterliknas. För det tredje; Det behöver inte ta lång tid. Snabb sysselsättning några år efter flykt från krig och inträde i ett nytt land med ett annat språk är inte illa.
Enligt huvudbetänkandet i Långtidsutredning 2011 är det en stor skillnad på anställningsgraden för personer som har gått ut gymnasiet och de som har hoppat av. Bland svenska kvinnor i åldersgruppen 40-44 år är skillnaden i sysselsättningsgraden 66 procent bland de som har hoppat av gymnasiet och 87 procent av de som har fullföljt det. Genomsnittslönen för dessa grupper är dock nästan identisk, följden är för många människor förfärlig.
Mycket tyder på att Sverige har ett lönegolv som försvårar för invandrare och lågutbildade att komma in på arbetsmarknaden. Brist på kunskaps kompenseras inte med lägre lön, brist på kunskaps kompenseras istället med arbetslöshetsersättning i olika former.
Många som kommer till Sverige har humankapital och formell utbildning. Utan det svenska språket är personens humankapital av lågt värde.
Det finns två lösningar på detta, antingen att sitta några timmar i veckan i en skolbänk och repetera glosor eller att vara ute i det svenska samhället, arbeta och genom interaktion lära sig språket. Det förstnämnda alternativets möjlighet till språk och integration är föga effektivt. För att fler ska kunna få jobb och därmed integreras måste förändringar göras.
Lönegolvet gör att invandrare inte kommer in på arbetsmarknaden. Skulle de komma in skulle framgång följa, språkkunskaper ökar, integrationen tar fart och lönen följer med. Blir lönespridningen större kommer fler människor komma in i arbetslivet.
Att jobba för höga lägstalöner är en fullt respektabel sak att göra men de som gör det bör även vara medvetna om att de hindrar unga, invandrare och lågutbildade från möjligheten till ett jobb och en bra framtid. Lägre lägstalöner skulle ge en högre integration.