Men jag skulle blir inte bli ett dugg förvånad om de negativa tongångarna om hennes tid som partiledare snart övergår i hyllningar. Som näringsminister har hon plågats av en rad svåra uppgifter, och succéerna har i ärlighetens namn varit få. Som partiledare har hon däremot varit mer framgångsrik.
I bland verkar som om alla glömt var Centerpartiet befann sig när hon tog över. Det var under Olof Johanssons och Lennart Daléus ledning under 1990-talet som Centerpartiet tappade röster. Inte under Maud Olofsson.
Hon ställer inte upp till omval vid partistämman i höst och därmed blir det en ny ledning som ska leda partiets förnyelsearbete. Men jag vet inte vad vi ska vänta oss av förnyelsen?
I grunden tror jag att den nuvarande inriktningen är rätt och riktig, där egenmakt och småföretagarfrågor lyfts fram i det politiska ljuset. Centerpartiet måste däremot bli mycket bättre på att förklara varför det är bra med valfrihet, låga skatter och mindre statlig inblandning. Dessutom måste åter igen bli ett självklart alternativ för kärnväljarna på landsbygden.
Om sanningen ska fram är det nog inte bara den ständigt missunsamme Börje Hörnlund som inte längre känner igen sig i sitt gamla parti. Varför ska man idag rösta på Centerpartiet när man lika gärna kan rösta på Moderaterna? Det är det nog många som frågar sig.
Om man ska tro de samlade bedömarna är det Annie Johansson, Stureplanscenterns egen prinsessa, som tar över. Enligt Svenska dagbladet vill
inte mindre än 21 av Centerpartiets 27 distriksordförande ha henne som ny
partiledare.
Att hon är ung, välutbildad och kvinna är tre solklara fördelar för ett parti i behov av att modernisera sin framtoning. Tänk er Annie Johansson i en debatt med en trög betongsosse som tycker att Domus ska heta Domus!
Jag tror dock inte att Annie Johansson får mandat att använda sig av Stureplanscenterns marknadsfundamentalism som partiledare. Centerpartiet bör för all del fortsätta att vara ett liberalt parti, men inte nödvändigtvis ett nyliberalt.
Jag skulle tycka det vore intressant om Centerpartiet i stället försökte fånga upp något av Kristdemokraternas retorik från förra valrörelsen som rörde politikens gränser.
Göran Hägglund fångade något väsentligt i sitt försvar av "verklighetens folk". KD tog idédebatten med kultureliten, men partiet lyckades aldrig fylla de
vackra orden med politiskt innehåll. När man fick chansen presenterade man tvärtom egna Prussiluskeförslag med höjda skatter på alkohol och snus!
Om Centerpartiet siktar på att återta rollen som företrädare för landsbygden och de små gemenskaperna, då måste man markera både mot staten och politiken."Verklighetens folk" har nog dessutom mer gemensamt med den
genomsnittlige centerpartisten än den genomsnittlige kristdemokraten.
Jag tycker att det borde finnas utrymme för ett jordnära småföretagarparti med rötterna på landsbygden. Valet står inte mellan liberalism och landsbygd. Det ena utesluter inte det andra.
Misslyckas Centerpartiet med sitt förnyelsearbete kan det få ödesdigra
konsekvenser - inte bara för centerpartisterna själva. Småpartierna är en
nyckel för Alliansens samarbete.
Faller en så faller alla.