Såväl Centerpartiet som Vänsterpartiet och Miljöpartiet bytte partiledare förra året. Socialdemokraterna bytte partiledare i fjol och i år.
Efter två år av ledarbyten och ständig turbulens kanske det äntligen kan bli intressant i inrikespolitiken till hösten? Man kan alltid hoppas.
Statsminister Fredrik Reinfeldt försökte i alla fall ta ut kursen i lördags. I sitt sommartal i Gustavsberg berättade han att regeringen i höstbudgeten vill sänka bolagsskatten och satsa mer på infrastruktur och forskning.
Det är bra och efterlängtat om arbetslinjen kan kombineras med en tydligare företagarlinje. Men det viktigaste Fredrik Reinfeldt sa i sitt sommartal var något helt annat.
Reinfeldt är beredd att förtäta allianssamarbetet och därför tackade han ja till centerledaren Annie Lööfs inbjudan till barndomshemmet i småländska Maramö.
På DN Debatt 18/8 skrev Reinfeldt att han vill utforma en idéplattform för att sammanfatta vad som är Alliansens "gemensamma bärande värderingar, principer och ideologiska tankegods". Dessutom vill han att det tillsätts gemensamma arbetsgrupper för att vidareutveckla alliansens politik samt att man formar ett gemensamt borgerligt valmanifest
Det låter kanske inte så jättespännande med "arbetsgrupper" och "idéplattform". Men det var ändå ett efterlängtat besked. Med dagens opinionsläge är det viktigare än någonsin att allianspartierna stöttar varandra. Alliansen behöver verkligen en kick-off, och det är klart att partiledarna ska dra till Småland!
Men Reinfeldt borde ha gått ett steg längre. Det naturliga vore att redan nu börja bilda en valallians, det vill säga att de fyra borgerliga partierna går fram under en gemensam beteckning inför valet 2014.
Poängen med en valallians är inte att alla ska tycka likadant. Men en valallians skulle ge partierna arbetsro. Det är bättre att börja i god tid än att sönderstressade av valrörelsen i sista stund sno ihop något hafsigt.
Centerpartiet och Kristdemokraterna skulle lugnt och metodiskt kunna genomföra sina förnyelseprocesser utan att behöva känna ständig oroa över att hamna under fyraprocentsspärren. Och 2014 kan väljarna ge sin röst till det parti de önskar utan att riskera att rösten inte räknas.
Redan inför valet 2010 ansåg tre av fyra borgerliga väljarna att en vallians var att föredra. Och det finns inget som tyder på att färre allmänborgerliga väljare utan tydliga partipreferenser skulle uppskatta att kunna rösta på Alliansen vid nästa val.
De enda som verkar streta emot är partierna. Dels gör man det av gammal partitradition. Men mest gör man det antagligen av ekonomiska skäl.
I dag får varje parti ekonomiskt stöd från riksdagen för varje riksdagsledamot, men dessutom tillkommer ett grundstöd till varje parti som finns representerat. Partierna skulle sannolikt få mindre del av riksdagens partistöd om de fyra partierna bildade en valallians i stället för att gå fram som fyra oberoende partier.
Men kanske borde de mindre partierna fundera lite mer på hur många kronor de får i partistöd från riksdagen om de hamnar utanför?