Världsscoutlägret, World Scout Jamboree, har slagit upp sina tältpinnar på Rinkabyfältet utanför Kristianstad, där jag tidigare bodde.
Man skulle väl kunna uttrycka det så här: Jag är inte direkt ledsen över att inte längre vara lokalreporter på Kristianstadsbladet. Att skriva intressanta och läsvärda artiklar om knopar, korvgrillning och pinnbröd i två veckors tid är inte det enklaste.
Jag vet, scouterna gör en massa andra saker också. Men det är inte där skon klämmer. Det är mer ett personligt avståndstagande till det hurtiga livet i skog och mark.
För trots att jag är uppvuxen i Norrlands inland har jag aldrig varit mycket för friluftsliv.
Jag kan knappt skilja på en fiskgjuse och en fiskmås.
Lyckas jag resa ett tält börjar det genast regna.
Jag tycker att fiske är bedövande långtråkigt. Skulle man mot all förmodan få napp blir det i stället äckligt.
Kort sagt: Jag är ingen "happy camper" och jag hade varit en urusel scout.
Ändå kan jag inte låta bli att fascineras över World Scout Jamboree.
Här samlas 40.000 ungdomar från 150 länder, med skilda språk, kulturer och religioner. Nästa alla världens länder, undantaget några slutna diktaturer som Iran, Kuba, Nordkorea och Venezuela, finns representerade. Jag inser att scoutrörelsens handlingskraft är enorm. De sätter inte bara upp tältläger och lagar all mat själva. Området rymmer också tre Ica-butiker, en bank och ett apotek. Man har till och med en egen tv-station.
Jamboreen gästas i år av det svenska kungaparet liksom Danmarks statsminister Lars Løkke Rasmussen och Filippinernas vicepresident Jejomar Binay. Visst, de prominenta gästerna i all ära, men de 10.000 funktionärerna - också de från alla världens hörn - fyller en minst lika viktig funktion.
Det gäller kanske inte bara under World Scout Jamboree. Alldeles för ofta tar vi nämligen människors ideella engagemang för givet.
Det är livsviktigt med ett starkt och inflytelserikt civilsamhälle som kompletterar stat och marknad. Demokratin har nämligen visat sig vara som starkast i ett samhälle med många föreningar och oberoende institutioner.
Den ideella sektorn knyter människor närmare varandra och dess eldsjälar gör ofta ett betydelsefullt jobb i det tysta. Inte minst när det gäller det angelägna arbetet med att hålla barn och ungdomar borta från droger och kriminalitet.
Och hyllningen behöver för all del inte bara riktas till eldsjälar inom scouterna. Detsamma gäller för ideellt arbete i idrottsföreningar, biståndsorganisationer, trossamfund och kultur- och hembygsföreningar. Det viktigaste är att sammanslutningen sker på frivillig grund.
Efter de tragiska händelserna på Utöya är världsscoutlägret inte bara en återupprättelse för ungdomslägret som fenomen. Det är också en kraftfull manifestation för det öppna och demokratiska samhället. För civilsamhället. Om att göra saker tillsammans och sträva mot gemensamma mål.
Lite synd bara att de inte kunde hålla sig inomhus.