Håller strejk på att bli den svenska modellen?
För en vecka sedan varslade Elektrikerförbundet om storstrejk. I går var det Byggnads tur att säga upp byggavtalet och hota med omfattande stridåtgärder.
Konflikten mellan Byggnads och Sveriges Byggindustrier sägs inte handla om löneökningar. Så långt har man inte ens kommit i diskussionerna. Byggnads kämpar i stället för det något diffusa begreppet "ordning och reda". I klartext vill de att "huvudentreprenören" på en byggarbetsplats ska ha ansvar för anställningsvillkor och löner även bland "underentreprenörerna". Men i vanlig ordning handlar det förstås om att Byggnads vill träffa det första avtalet i årets avtalsrörelse och att de därmed får mer pengar i plånboken.
Hela 3.000 byggnadsarbetare på 160 olika byggarbetsplatser tas ut i strejk med början den 12 mars om ingen lösning kan nås dessförinnan. Byggnads har förstås omsorgsfullt valt ut stora byggarbetsplatser i landet där konfliktåtgärderna saboterar för samhället så mycket som möjligt.
Bland de byggen som listats finns E4-brobygget i Sundsvall, nya Karolinska sjukhuset i Solna, universitetssjukhuset i Linköping, universitet i Örebro och flygplatsen i Umeå. För Norrbottens del berörs bland annat den nya gallerian i Luleå, den nya basketarenan i Luleå och patienthotellet vid Sunderby sjukhus.
Fackförbunden har i Sverige en mycket stark position på arbetsmarknaden. Den ställningen skapades eftersom Socialdemokraterna, som varit statsbärande under väldigt lång tid, har en nära relation till LO. Den ordningen består även i dag - bland annat eftersom Alliansen hittills avstått från att utmana facken. Tvärtom har de borgerliga ensidigt hyllat LO och den svenska modellen.
Egentligen är det förstås fel att tala om "facket" som ett enhetligt begrepp. Vissa fack söker lösningar och månar om sina medlemmar. Det finns LO-förbund, som till exempel Metall, som visat insikt och träffat speciella tillfälliga krisavtal för att fler ska kunna behålla jobbet. Andra fackförbund söker konflikter för att stärka sin egen makt. Till den kategorin hör bråkmakarna i Elektrikerna och Byggnads.
Byggnads är redan det LO-förbund som är bäst betalt. Medellönen för en byggnadsarbetare ligger i dag på 31.000 kronor och i förra årets avtalsrörelse fick Byggnads störst löneökningar av alla.
Elektrikerna strider å sin sida för att arbetsgivaren ska se till att medlemsavgifterna till facket betalas in. Dessutom kräver man att det sker ett löneavdrag på 0,5 procent av lönen för både fackanslutna och oorganiserade, och att pengarna ska gå direkt till Elektrikerförbundet. Alla elektriker får alltså mindre betalt för att ombudsmännen på Elektrikerförbundet ska gödas. Och det uppmanas de gå ut i strejk för!
Modellen där industrin sätter märket har tjänat på landet och fackförbunden väl (särkilt Byggnads). Ändå vill Byggnads, som helt saknar erfarenhet av tidigare förhandlingar, i kristider vaska fram ett avtal som ska sätta normen för alla andra. Det borgar knappast för mer ordning och reda.