Efter att Håkan Juholt förklarat att Socialdemokraterna ansluter sig till kravet från Folkpartiet, Kristdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet att låta FN:s barnkonvention bli svensk lag, finns majoritet i riksdagen för att göra slag i saken.
Men Moderaterna håller emot. I P1:s Studio Ett argumenterar riksdagsledamoten Krister Hammarbergh (M), Luleå, för att det strider mot svensk rättstradition att rakt av inkorporera folkrättsliga dokument. Den metod vi använt i Sverige har i stället handlat om transformation, det vill säga att konventionsbestämmelser levandegörs i svenska lagar.
På så vis kan nämligen den svenska traditionen upprätthållas, att låta förarbeten till lagar i hög grad styra domstolarnas tolkning av dem. En inkorporering skulle ge domstolarna svängrum att själva fylla konventionsbestämmelserna med innehåll, något som enligt Krister Hammarberg skulle skapa oreda i det svenska rättssystemet.
Emellertid har sedvanan på det här området redan börjat förändras. EU-medlemskapet innebar att Sverige blev del av en annan rättstradition, med starkare och självständigare domstolar. EU-domstolen ser som sin uppgift att fylla ut det tomrum och klargöra de vaga bestämmelser som ofta blir resultatet när många länder enats kring en förhandlingskompromiss.
EU:s olika rättsakter ger, trots att de är internationellt framtagna, ibland svenska medborgare rättigheter som omedelbart kan hävdas inför domstol utan att inkorporering eller transformation skett - en nyordning som alltså bryter med svensk rättstradition.
Ett annat brott mot traditionen till följd av Sveriges närmande till Europa är att Europakonventionen om mänskliga rättigheter inkorporerats och blivit svensk lag. Det är en stor framgång för ett land som Sverige, där individuella rättigheter historiskt haft en svag ställning.
Både stärkandet av de grundläggande fri- och rättigheterna, och av domstolarnas rätt att självständigt tolka, har varit välkomna brott med svensk rättstradition.
Ändå vore det ett misstag att göra Barnkonventionen till lag.
Europakonventionen består av så kallade negativa rättigheter, exempelvis förbud mot tortyr, dödsstraff och frihetsberövande utan lagstöd; rättigheter som effektivt kan hävdas gentemot ett lands myndigheter.
Barnkonventionen innehåller tvärtom en rad bestämmelser av vag målkaraktär, som att konventionsstaterna "skall säkerställa att barnet har tillgång till information och material från olika nationella och internationella källor", eller att handikappade barn ska få bistånd "inom ramen för tillgängliga resurser"; rättigheter, om man nu kan kalla dem det, som är svåra att hävda, tolka och sanktionera.
Det gör Barnkonventionen rättsosäker och svår att tillämpa, brister som dessutom riskerar att göra en inkorporering tämligen effektlös, något som blivit fallet i andra länder.
Därför är det rätt att denna gång hålla på svensk tradition. De som vill stärka barnens ställning får använda den vanliga lagvägen.