Ännu ett år, ännu ett av Kommunals strejkvarsel. Nu har alltifrån undersköterskor och vårdbiträden till personliga assistenter och personal inom räddningstjänsterna varslats runtom i landet. Totalt närmare 9.000 anställda i 100 kommuner riskerar att tas ut strejk den 29 april. Därtill kommer en nyanställningsblockad i alla kommuner och landsting.
I Luleå är det ett brett fält som har varslats. Allt från maskinister och reningsverksarbetare till kundtjänstarbetare och lokalvårdare samt transportörer och vikariesamordnare inom Socialförvaltningen. Sett till länet i sin helhet är även hemtjänstplanerare, bårhusarbetare och återvinningsarbetare varslade. Ett hårt slag mot de offentliga tjänsterna i Norrbotten. Men egentligen föga överraskande.
I en undersökning som Medlingsinstitutet gjorde för SvD Näringslivs räkning (9/4) görs det tydligt att Kommunal är ett av Sveriges mest stridslystna förbund. Under de tio år som undersökningen gäller (2003-2012) varslade Kommunal inte mindre än elva gånger. Två gånger resulterade det i strejk. Dessutom hann man under tiden med tre blockader.
Kommunals konflikter de senaste tio åren har medfört att 611.500 arbetsdagar försvann ur ekonomin. En bra bit över sex gånger vad tvåan i listan mäktade med att uppnå. Långt över 2.500 heltidsarbetande årstjänster.
Frågan måste ställas varför. Är det möjligen så att Kommunals motpart, Sveriges kommuner och landsting (SKL), är hemskt omedgörlig? En titt på årets krav pekar dock i en annan riktning.
Industrins märke för denna avtalsrörelse är relativt höga 6,8 procent över tre år. Inte fy skam. Det räcker dock inte för Kommunal som för de grupper som tjänar under 25.000 kronor i månaden vill ha ännu högre löneökningar, runt 7,8 procent. Ett krav inte utan meriter, men om man vill satsa mer på en grupp måste man inse att det kommer att tas från någon annan. Det går inte bara att kräva mer. Löneökningar måste följas av effektiviseringar och ökad produktivitet, annars är det inte hållbart och då kommer alla att bli lidande.
Utöver lönekraven kräver Kommunal även att arbetsgivarna ska begränsa de så kallade delade turerna, tillhandahålla arbetskläder för personal inom vård och omsorg samt erbjuda en extra föräldramånad. Alla kraven går att sympatisera med, särskilt de delade turerna som är ett gissel för många yrkesgrupper. Men kraven är även kostsamma. Man måste välja, det går inte att få allt.
Strejk är tänkt att fungera som en sista utväg. Ett sätt att få väldigt obändiga arbetsgivare att inte vara obstinata slavdrivare. Kommunal verkar dock vara av uppfattningen att strejken är ett medel för att få allt precis som man vill på en gång. Det är fel. Man måste förhandla, man måste kompromissa och acceptera verkligheten även om man inte alltid tycker om den.
Att varsla om strejk när man inte får guld och gröna skogar är att missbruka strejkrätten. Det är dessutom något som alla förlorar på.