Internationella Valutafonden, IMF, tror inte längre att det är möjligt att rädda Grekland med de åtgärder som hittills använts. IMF-chefen Christine Lagarde uttrycker stor oro i IMF.s färska globala ekonomiska rapport. "Tiden rinner ut", sägs i rapporten. "Tuffa beslut måste tas. EU och eurozonen måste inse allvaret i situationen."
Den finansiella obalansen i världen har ökat sedan förra rapporten. Tillväxttakten sänks. Och tilltron till att Grekland - men även Spanien - ska genomföra de nödvändiga besparingarna har minskat.
Resultatet av den här oron har lett till att investerare flytt till säkrare tillgångar och länder. Guldet och dollarn har ökat i värde och räntorna på statsobligationer är rekordlåga i länder som Tyskland, USA och Schweiz. IMF menar också att Sverige och Danmark har fungerat som "säkra hamnar".
Grekland har en statsskuld på 132,4 procent av BNP. Det ska jämföras med Sverige där statsskulden ligger på cirka 30 procent av BNP. På tio år har Sverige sänkt statsskulden från 80 procent av BNP till dagens 30 procent. För hela EU är den gemensamma statsskulden 88,2 procent.
I Greklands fall handlar det om att till 2020 komma ner till en statsskuld på 120 procent av BNP.
Men inte ens den i våra ögon modesta sänkningen kommer uppenbarligen grekerna att klara av.
Detta har lett till tvivelsmål om att Grekland kan vara kvar som euroland.
Inom kort går tidsgränsen för det sparpaket som grekerna måste ha genomfört för att nya pengar från EU, IMF och Världsbanken ska betalas ut. Det ser mörkt ut. Klarar inte Grekland av detta måste ytterligare 10 - 15 miljarder skjutas till för att hålla Grekland flytande. Det står helt klart att detta kommer inte IMF och euroländerna att göra. Inte ens Tyskland är berett att fortsätta på den inslagna vägen. Det framgick när Tysklands ekonomiminister och vice förbundskansler, Philipp Rösler, uttalade sig för den tyska tv-kanalen ARD i söndagskväll.
- Vad som är tydligt: om Grekland inte uppfyller dessa villkor kan det inte bli några ytterligare utbetalningar, sa Philipp Rösler.
Med andra ord, Grekland går i konkurs. Då finns inga pengar att klara de dagliga verksamheterna.
Det är bittert, men samtidigt det enda rätta. Har landet levt över sina tillgångar, inte har någon som helst ordning på vare sig skatter, korruption och skatteflykt, då får man stå sitt kast. Grekland kan heller inte få äventyra ekonomin för övriga EU-länder.
I Greklands fall kan det vara bättre att återgå till den gamla valutan drachmer och att självt få sätta sin styrränta.
Vad IMF och nu även Tyskland börjar inse är att Grekland måste "offras" för att ta itu med eurozonens största problem, Spanien. Krisen i Spanien har fördjupats dramatiskt senaste tiden.
Två delstater i Spanien har tvingats begära nödlån för att klara sig. Spaniens ekonomi är den fjärde största inom eurozonen och har fem gånger så stora problem som Grekland. Det är här åtgärderna måste komma för att inte hela europrojektet ska raseras och världsekonomin sättas i gungning.
Måhända är det fler länder inom eurozonen som borde lämna euron och en nystart för europrojektet sättas igång. Då måste större insyn krävas av de länder som vill gå med i EMU.
Det räcker inte med en bankunion och en tillsynsmyndighet för bankerna. En skatteunion är också nödvändig med direkt insyn i de olika ländernas finans- och budgetministerier.