5.200 sittande. 230 i viplogerna. Eluppvärmt konstgräs och likadana stolar som på nya Wembley.
Boden Arena klarar Fifas och Uefas krav för internationella matcher. Robert Wells och Ulf Lundell har varit där.
Men något lag från Boden har aldrig spelat i Uefa-cupen. Nästa år spelar Bodens BK i division 2 och kommer att ta emot storheter som Assi, Anundsjö och Sollefteå hemma på Boden Arena.
Känslan är att det kommer att bli lite tomt. Ungefär lika tomt som det börjar bli i fickorna på skattebetalarna, som varje år sponsrar det förlusttyngda arenabolaget.
Man kan verkligen undra varför andra kommuner aldrig tar lärdom av misslyckade arenaprojekt.
I veckan sa nämligen Socialdemokraterna i Haparanda ja till ett arenaprojekt på 50.000 kvadratmeter med ett tolv våningar högt torn, hotell och köpcentrum.
Kommunalrådet Gunnel Simu (S) säger sig vara beredd att satsa "en stor slant" på projektet.
Jag förstår ingenting.
När Haparanda har gott om verkliga problem att brottas med - hög arbetslöshet, ohälsa och många alkoholrelaterade dödsfall till exempel- vill Socialdemokraterna använda kommunala medel till att bygga en arena.
Vilket elitlag ska spela i arenan?
Och - framförallt - vem ska komma och titta?
Möjligen någon av alla som påstås vallfärda till den "internationella mötesplatsen" Haparanda-Torneå.
"Haparanda har tre miljoner besökare varje år och 14 miljoner passerar gränsen, det är fler än som åker mellan Malmö och Köpenhamn", sa Gunnel Simu, till NSD i veckan.
Påståendet är fullkomligt bisarrt. I genomsnitt passerar 19.500 fordon och 72.000 personer Öresundsbron under en dag. På ett år ger det 26,3 miljoner resenärer.
Simu får nog traska ganska många gånger fram och tillbaka över Victoriatorget för att komma upp i de siffrorna.
Jag tycker att samarbetet Haparanda-Torneå på många sätt ett föredöme. Den öppna synen på rörlighet och gränser är uppfriskande. Och kommunledningarna har dessutom på ett handfast sätt visat att mycket gott går att uträtta utan att först vända sig till Stockholm och Helsingfors för att fråga om lov.
Men bara för att Haparanda har ett Ikea-varuhus och ligger på gränsen mellan två länder gör det inte kommunen till världens centrum. Det bor 10.000 i Haparanda kommun och 23.000 i Torneå. Det ger sammanlagt 33.000 invånare. Inte 33 miljoner.
När två kommuner från två olika länder samarbetar med varandra verkar det dock inte finnas någon begränsning för hur mycket EU-medel som går at hämta hem. Det gör gränsen till en magnet för tramsiga projekt.
Här är några exempel på vad som finns eller planeras:
* Ett snurrande jätteägg som inrymmer en bar och en turistbyrå.
* En triumfbåge mellan länderna i färgerna blått, gult och vitt.
* Ett flytande religionscentrum som enligt kyrkoherden ska göra Haparanda-Torneå till "ett världscentrum för religionsdialog".
När Haparanda har utformat "upphandlingsunderlaget" till en jättelik multiarena skulle jag bli mycket förvånad om det kom in fler än ett anbud.
Kravspecifikationen som Socialdemokraterna redovisade på presskonferensen är nämligen närmast identisk med det 800 miljonersbygge som affärsmannen Mikael Fahlander presenterade i våras.
Haparanda befinner sig på gränsen. Men Socialdemokraterna har definitivt passerat gränsen för vad man bör göra med skattebetalarnas pengar.