I Sverige talar vi ofta med stora bokstäver om vår insyn och offentlighetsprincip. Men öppenheten omges ibland av snäva begränsningar.
Det har gått 22 år sedan muren revs och Östtyskland föll samman. De tyska Stasiarkiven öppnades för 20 år sedan - där kan vem som helst gå in och läsa sin akt.
I Sverige är däremot motsvarande material belagt med sekretess. Säpo anser att ett offentliggörande skulle skada rikets säkerhet och det egna underrättelsearbetet.
Det är svårt att förstå argumenten. Det är redan känt att ett 50-tal personer misstänkts ha spionerat på Sverige för DDR:s räkning.
Observera att det inte är samma sak som att de är skyldiga till spioneri. Även om de skulle vara det så är brotten redan preskriberade. Kravet på ett offentliggörande handlar inte om att jaga enskilda svenska DDR-infiltratörer och kontaktpersoner. Det handlar om att göra upp med historien.
I det svenska Stasiarkivet ingår personakter över de svenskar som den östtyska säkerhetspolisen Stasi hade någon form av kontakter med.
En enda forskare, professor Birgitta Almgren vid Södertörns högskola, har hittills fått tillåtelse att läsa Säpos hemliga handlingar om de svenska Stasiagenterna. Men hon får varken kontakta de misstänkta agenterna eller nämna dem vid namn.
Sverige var ett tyngdpunktsland för den tyska säkerhetstjänsten och från 60-talet och framåt finns nära 3.000 rapporter från Sverige registrerade hos Stasi.
I Birgitta Almgrens bok "Inte bara spioner" beskrivs ett antal personer som enligt arkivet varit agenter och aktiva i Sverige. Bland annat berättar hon om en person som kallas "Thomas", som varit informatör hos den östtyska säkerhetstjänsten och senare blivit kyrkoherde i en församling i Luleå stift.
Enligt dokumenten ska kyrkoherden under sin studietid i DDR ha lämnat ut information om sina studiekamrater, som sedermera hamnat i fängelse på grund av uppgifterna.
Biskopen i Luleå stift, Hans Stiglund har startat en utredning om det stämmer att en av stiftets kyrkoherdar haft ett förflutet som Stasiagent.
Kyrkoherden säger själv till Västerbottens-Kuriren att uppgifterna inte stämmer och att alltihop är en komplott mot honom.
"Om jag hade gjort något skulle de ha hittat det. Jag hade noll kontakt med Stasi. Det är också Säpos bedömning."
Det är ytterligare ett skäl till att Sverige bör öppna arkiven nu. Med alla fakta på bordet behöver ingen längre spekulera om vem som spionerat. Och de misstänkta kan medan de är vid liv bemöta anklagelserna.
Efter att både Socialdemokraterna och det före detta DDR-vänliga Vänsterpartiet till slut meddelat att man vill offentliggöra Stasiakterna, finns det en klar majoritet i Riksdagen.
Moderaterna är konstigt nog det enda partiet som bromsar.
Varför ska kalla krigets spioner hemligstämplas när listor över medlemmar i svenska nazistpartier offentliggjorts?
Problem bör inte sopas under mattan. Inte ens om de hör historien till.