Ledare: Genomlys landstinget

KÄRNUPPGIFTEN. Den största delen av landstingsbudgeten går visserligen till hälso- och sjukvård, men ansenliga summor läggs på annat.

KÄRNUPPGIFTEN. Den största delen av landstingsbudgeten går visserligen till hälso- och sjukvård, men ansenliga summor läggs på annat.

Foto: Björn Larsson Ask/Scanpix

Politik2010-08-24 06:00
Detta är en ledare. Artikeln uttrycker tidningens opinionsbildande linje. Norrbottens-Kurirens politiska etikett är oberoende moderat.
Landstinget är en märklig organism. Ansvarigt för en av de viktigaste uppgifterna i den skattefinansierade sektorn: sjukvården. Men en koloss, knepig att styra och svår att få grepp om; svårgenomtränglig även för de politiker och tjänstemän som befinner sig mitt i. Väljarna vet ofta inte mycket mer än att landstinget "sysslar med sjukvård". Inte för inte kallas landstingsvalet "det bortglömda valet". I Norrbotten har landstinget, av mindre upplyftande anledningar, fått mycket uppmärksamhet i den allmänna debatten, så här är genomlysningen relativt god. Men även i vårt län behövs mer insikt om hur landstinget fungerar och hur intäkterna från landstingsskatten fördelas. Det mesta av pengarna går till huvuduppdraget, hälso- och sjukvården, det är viktigt att slå fast. Ibland florerar i debatten myter om att gigantiska summor går till teatrar och politikerlöner. Så ser det inte ut. Men ansenliga mängder pengar hamnar vid sidan av sjukvårdsbudgeten. Enligt årsredovisningen lade landstinget i Norrbotten 2009 närmare 100 miljoner på kultur och utbildning, och närmare 60 miljoner på näringspolitik. Inga jättesummor i sammanhanget; den totala budgeten är på sex miljarder kronor. Samtidigt är det inte småpengar vi talar om. Statsvetaren Svend Dahl har skrivit en rapport åt tankesmedjan Timbro, "Vad kan man få för 1.800 sjuksköterskor?" Han påpekar: "samtidigt som en miljon är så gott som felräkningspengar i landstingsbudget motsvarar summan kostnaden för att ha två sjuksköterskor anställda under ett år." Intressant är också att titta på kostnadsutvecklingen. 2004-2008 ökade utgifterna för primärvård respektive specialistvård med 4 respektive 12 procent i Norrbotten, räknat i fasta priser. Under samma period steg utgifterna för kultur med 22 procent och anslagen till allmän regional utveckling med flera gånger mer, enligt Svend Dahls rapport. Det säger i alla fall någonting om de styrande, rödgröna politikernas prioriteringar. De rödgröna vill inför höstens val göra kulturen till en prioriterad stridsfråga, och landstingsrådet Kent Ögren (S) vill ha "kraftfulla satsningar". Oppositionen i Sjukvårdsalliansen går till val på att i stället prioritera sjukvården. Så ser valet ut. Det är nu inget fel på kultur, men att det finns massor av bra saker att lägga pengar på, kultur och annat, innebär inte att det offentliga bör göra det.
Skatteresurserna är begränsade. Varje utgift som betalas med andras - det vill säga medborgarnas - pengar måste noga övervägas, varje prioritering göras med omsorg. Redovisningen av vart pengarna tar vägen måste ske med stor öppenhet, så att väljarna kan ta ställning till om de vill lägga sina skattepengar på filmproduktion, subventioner av vuxna människors fritidsintressen och regionalpolitiska satsningar med oklar effekt.