"Färre ur makteliten får toppjobb", skrev moderaterna Per Bill, Andreas Norlén och Krister Hammarbergh på Kurirens debattsida den 3 juli.
"Alliansregeringen har i grunden förändrat utnämningspolitiken, sättet på vilket statliga myndighetschefer med flera utses. Generaldirektörsposterna är inte längre reserverade för en privilegierad krets av personer som känner statsministern, utan öppna, professionella rekryteringsprocesser har införts. Andelen nya chefer med politisk bakgrund är rekordlåg och för första gången är hälften av
alla nyutnämnda myndighetschefer
kvinnor."
Jag vet inte om en landshövdingepost fortfarande räknas som ett toppjobb, men två dagar senare meddelade i alla fall
regeringen att riksdagsveteranen Sven-Erik Österberg (S) utsetts till ny landshövding i Norrbottens län. Så mycket för "öppna, professionella rekryteringsprocesser", alltså Är det ett dåligt val? Nej, inte nödvändigtvis.
Sven-Erik Österberg har aldrig varit
någon riktig folkförförare. Men han har varit kommunalråd, riksdagsledamot, kommun- och finansmarknadsminister och ordförande i finansutskottet. Österberg har också visat sig vara skicklig på att få orkestern att spela med honom som dirigent.
Det var många som trodde att Österberg skulle få ta över partiledarskapet efter Mona Sahlin. Själv trodde han kanske också att han skulle få ta över efter Håkan Juholt.
Sven-Erik Österberg har nämligen
pekats ut som den mest drivande av de ledande socialdemokraterna som tvingade bort Håkan Juholt.
I Aktuellt valde Österberg att inte svara på en direkt fråga om han hade förtroende för Håkan Juholt. Det partidistrikt Österberg är ordförande för sedan 1994 gick dessutom mitt under krismötet med VU ut och krävde Juholts avgång.
Österbergs agerande kan mycket väl ha räddat partiet. Men illojalitet har ofta ett pris. Nu kan han mycket väl ha "straffats ut" från socialdemokratins innersta kärna med en landshövdingepost.
Det finns dock ingen anledning att ifrågasätta kunnandet, kompetensen
och kontaktnätet.
Med en sosse i residenset slipper dessutom Olov Abrahamsson på NSD:s ledarsida ligga sömnlös om nätterna av oro över att regeringen genom utnämningen försöker "slå in en blå kil i det röda Norrbotten".
Sven-Erik Österberg har en lång och gedigen politisk erfarenhet. Största problemet är att han knappt gjort någonting utanför politiken.
Hur stor förståelse har Österberg till exempel för näringslivets behov?
Den största utmaningen kommer dock att bli att få kontroll på den egna myndigheten.
Tidigare i år tyckte tjänstemän vid
naturvårdsenheten att det fanns anledning att skriva brev till regeringen och klaga på hans företrädare, Per-Ola Eriksson. Om Erikssons hantering av strandskyddsärenden och uttalanden om "miljömuppar" kan man tycka vad man vill. Men när anställda agerar på det sättet är det inte ett tecken på att arbetsplatsen mår bra.
En hövding måste ha koll på sin stam.