Svenska kyrkan har för tredje året i rad låtit Sifo undersöka svenskarnas inställning till julen.
För den överväldigande majoriteten handlar julen i första hand om att vara med familjen (83 procent), känna lugn och ro (59 procent) och äta god mat (55 procent). Tolv procent uppger att det mest handlar om att gå i kyrkan, och endast tio procent (!) om att fira Jesu födelse.
Jag vet inte om det fanns med som svarsalternativ, men hade det inte varit intressant att veta hur många som tycker att julen går ut på att fira Kalle Ankas födelse?
Resultatet i Sifo-undersökningen visar måhända att julen för de flesta svenskar närmast är en ickereligiös högtid. Men kyrkan ska nog inte känna sig alltför molokna för det.
Även om statistiken visar att allt färre besöker julottan och midnattsmässan så förknippas både den sekulariserade och kristna julen med stillhet, omtanke, familjegemenskap och kontinuitet.
Just kontinuiteten tror jag är en egenskap hos julen som blir allt viktigare. När alltmer i samhället förändras i snabbare takt och många krafter drar människor åt olika håll, ökar betydelsen av det som håller samman.
För mig tydliggör julfirandet det långa tidsperspektivet. Vi växer upp och blir äldre. Släktingar och familjemedlemmar kommer och går, men julen och dess traditioner består.
Om traditioner ska överleva får de dock inte bli frånsprungna av tiden.
Vanligtvis gillar jag inte när det ska förskönas och censureras i gamla barnböcker och filmer. Ändå har jag väldigt svårt att uppröras över att Disney valt att klippa bort några sekunder i Kalle Anka och hans vänner önskar god jul i samband med att filmen konverterats till HD.
Vad är det som klipps bort?
Det är sekvenserna ur tomteverkstan som förställer en svart docka, en blond docka och en äldre man med skägg och krokig näsa. Tre stereotyper som Disney längre inte vill stå bakom. Scenen är från 1932. Både våra, och Disneys, värderingar ser annorlunda ut i dag än vad de gjorde på 1930-talet.
Saker förändras, tack och lov.
Jag minns vilket himla liv det blev 2002 när Arne Weise slutade som julvärd. Hur många är det som verkligen går omkring och saknar honom i dag?
På SVT:s hemsida står det att läsa att årets julvärd Sarah Dawn Finer är uppvuxen i en familj med judiska, ateistiska, kristna och muslimska medlemmar. Det har gjort att de har hittat sitt eget sätt att fira jul på.
Av sådana familjeförhållanden föds inte bara annorlunda jular, utan förhoppningsvis även en övertygelse om att mångfald är både naturligt och berikande.
Så väldigt udda är inte heller hennes tolkning av julen om man jämför med svaren i svenska kyrkans Sifo-undersökning:
"Julen för mig betyder ett lugn efter en hektisk tid och att få tid med mina nära och kära. Att få reflektera över året och samla ihop sig inför nästa. Att helt enkelt få göra ingenting och bara njuta."
Både nytt och gammalt, svenskt och utländskt i förening. Lugn och ro. Som det ska vara.
God jul!