Plötsligt 50 fall av röda hund på ett år. Samtliga insjuknade kan koppas till Järna strax söder om Stockholm. När Smittskyddsinstitutets statistik för 2012 redovisades häromdagen uppstod på nytt debatt om vaccinmotståndarna.
Här har vi, tack vare vaccinering av så gott som samtliga barn mot mässling, påssjuka och röda hund nästan lyckats utrota dessa vanliga barnsjukdomar och så kommer antroposoferna och förstör allt.
"Inte olagligt, men osolidariskt", kommenterade en ledare i Dagens Nyheter det hela i höstas. Det sammanfattar rätt väl ståndpunkten hos en stor del av landets liberala och borgerliga ledarsidor. Få verkar vilja införa ett vaccintvång, men acceptansen för att någon gör ett val som står i strid med egna värderingar är i det närmaste obefintlig.
För det verkar vara här skon klämmer. Antroposoferna har en hel del hyss för sig som för de flesta andra av oss framstår som rent hokus pokus. Som att odling ska ske vid vissa månfaser och på jordar preparerade med gödningsmedel i homeopatiska doser utrörda i kohorn.
Det vetenskapliga stödet för att detta ger bättre grödor torde vara obefintligt.
Och frågan är nu, hur knasig får man vara? Får man till exempel låta bli att vaccinera sina barn mot röda hund och mässlingen för att man tror att barnsjukdomar är utvecklande?
Det antroposofernas kritiker tycks ha svårt att acceptera är nämligen att de har valt en livsstil som i delar framstår som fullkomligt irrationell. Men de tycks glömma bort en sak. Det fina med ett pluralistiskt, liberalt samhälle är inte dess förmåga att göra vetenskapliga framsteg, utan dess tolerans mot avvikande uppfattningar och livsval.
Missförstå mig rätt. Vaccin är en fantastisk uppfinning.
Men vad blir nästa steg om vi börjar fula ut folk som inte tycker det? En läkare som kritiserar antroposoferna uttalar sig exempelvis om risken för fosterskador och det ofödda barnets rätt. Underförstått: de som väljer bort vaccin skapar en risk för ofödda barn. Vilket är ett märkligt påstående för en läkare inom svensk sjukvård där aborter utförs i hundratal dagligen. Vissa skulle hävda att det finns betydligt fler ofödda barn vars rätt vi aldrig tar hänsyn till, även om vi vaccinerar oss mot röda hund. Poängen är att de synsätten måste kunna samexistera.
Jo det finns risker med att avstå från vaccin. Tidigare dog människor i dessa sjukdomar i Sverige. 1965 närmare bestämt tre avlidna barn i mässling och en vuxen i påssjuka. 1969 dog två personer i mässling. För att ta två år ur högen. Och cirka 14 barn årligen föddes med fosterskador som en följd av röda hund. Detta i en befolkning som var helt ovaccinerad.
Riskerna finns, men det är knappast någon katastrof som väntar. Osolidariskt? Kanske. Men är det värre än att gå till jobbet hängig och smitta sina oskyddade kollegor med säsongens influensa? En sjukdom runt tusen personer dör i varje år.
Eller att myselda med ved och spä på utsläppen av växthusgaser? Eller att tjata sig till antibiotika för en enklare åkomma och bidra till den antibiotikaresistens som nu utgör ett av de stora hoten mot sjukvården som vi känner den?
Är det också fel? Eller är det inte osolidariskt så länge folk tänker precis som jag?