Mellan 1914 och 1955 reglerades svenskarnas alkoholkonsumtion av motboken. För 90 år sedan var det på vippen att vi skulle totalförbjuda all alkohol. Vid folkomröstningen 1922 röstade 48,8 procent för ett "införande av fullständigt rusdrycksförbud" medan 50,8 procent röstade emot.
Det har funnits goda skäl bakom både motbok, folkomröstningar och hela den restriktiva alkoholpolitik som genomsyrat Sverige de senaste hundra åren.
Alkoholens skadliga inverkan är oomtvistad och leder till stora kostnader för samhället. Alkoholintag ökar inte bara risken för misshandel och olyckor i trafiken utan leder även till beroende, sömnstörningar, ångest. Sjukdomar. Våldsbrott. Tragedi.
Målet för den svenska alkoholpolitiken har ända sedan början på 1900-talet varit att minska utbudet och därmed totalkonsumtionen. Ju högre konsumtion av alkohol, desto fler skador och våld relaterade till alkohol, på det sättet har de styrande resonerat.
Tiderna förändras och motboken är borta sedan länge. Men det var inte alls särskilt länge sedan Systembolaget gömde sina varor bakom disk. Och ända fram till början av 1990-talet var cider förbjudet. Likaså ölsorter med högre alkoholstyrka än vanlig starköl.
I dag är monopolet kvar, men inget annat är sig likt.
Systembolagets butiker är fler och öppettiderna utökade. Privatimport av alkohol är tillåten. Reglerna medger införsel av 10 liter sprit, 90 liter vin och 110 liter öl vid inresa till Sverige från annat EU-land, och ännu mer om den inresande kan bevisa att alkoholen är till för privat bruk. Alkoholskatten är sänkt. Fler restauranger har serveringstillstånd och generösare öppettider. Öl- och vinreklam är tillåten i tryckta medier. Och näst på tur står troligen gårdsförsäljning och hemleveranser till dörren från Systembolaget.
Både utbudet och tillgängligheten till alkohol har ökat dramatiskt de senaste 20 åren, till stor del beroende på EU-medlemskapet. I Timbro-rapporten Alkoholen - En lyckad svensk liberalisering visar dock Mattias Svensson att varken konsumtion eller skador har ökat i den omfattning som experter och opinionsbildare på förhand befarat.
Konsumtionen steg visserligen mellan 1996 och 2004 från 8 till 10,5 liter ren alkohol per person. Men i stället för att fortsätta öka har konsumtionen därefter sjunkit till 9,3 liter år 2009.
Samma sak gäller för våldet och alkoholskadorna. Svensson hänvisar i sin rapport till statistik från Brottsförebyggande rådet, Can, Folkhälsoinstitutet, regeringen och Socialstyrelsen och samtliga ger en bild av att våld, sjukdomar och annat elände inte ökat som man hade befarat.
Det ser ut som att den bärande tanken bakom den restriktiva svenska alkoholpolitiken - totalkonsumtionsmodellen - har kommit på skam.
Ett högt alkoholintag är allt annat än bra, det är viktigt att påpeka. Men vi verkar i takt med liberaliseringarna ha fått ett lite sundare sätt att handskas med alkohol. Skål för det!