Ledare: Frihet leder rätt

TÄNKER FRITT. Högskoleminister Tobias Krantz (FP) har insett att universitet och högskolor inte är vilka myndigheter som helst.

TÄNKER FRITT. Högskoleminister Tobias Krantz (FP) har insett att universitet och högskolor inte är vilka myndigheter som helst.

Foto: BERTIL ERICSON/Scanpix

Politik2010-03-24 06:01
Detta är en ledare. Artikeln uttrycker tidningens opinionsbildande linje. Norrbottens-Kurirens politiska etikett är oberoende moderat.
Universitet och högskolor är inte fredade från politisering. Ena dagen är det genus och mångfald som den högre utbildningen ska gynna. Nästa gång är det hållbarhet eller ekonomisk tillväxt. Vänstern har varit mer inne på att göra Sveriges lärosäten till spjutspetsar i kampen för en samhällsomdaning i "rätt" riktning. Borgerligheten har mer sett universiteten som företagsinkubatorer och tillväxtmotorer. Båda synsätten, ideologisering och ekonomisering, hotar på sitt sätt akademins frihet i
sökandet efter ny kunskap. Både anpassning till det för dagen politiskt korrekta och ett ensidigt nyttotänkande begränsar synfältet. Det fria kunskapssökandet handlar om någonting större än så, och måste få göra det. Vikten av att fritt få ställa de stora frågorna och söka efter svaren i vilken riktning de än pekar, kan inte utvärderas efter hur fördelningen av föräldraledighet påverkas eller av storleken på bidraget till BNP. Forskningens frihet är en grundval i ett fritt, civiliserat samhälle. Alliansen har inte helt stått emot frestelsen att styra och ställa med universitetsvärlden. I sin stora strategiska forskningssatsning beskrev regeringen väl ingående vad pengarna skulle användas till.Därför är det bra att man nu kompenserar med flera reformer som stärker lärosätenas oberoende. Bakom regeringens proposition för att ge lärosätena större självständighet finns tre motiv: - Universitet och högskolor är inga vanliga förvaltningsmyndigheter och måste fredas från statlig styrning. - I en globaliserad akademisk värld fungerar inte nationell central-
styrning.- Frihet befrämjar kvaliteten på utbildning och forskning.Därför får lärosätena nu ökad frihet vad gäller organisation, rekrytering, ekonomi och utbildningsplanering. Utseendet på den interna organisationen blir en intern sak för lärosätet ifråga. Detsamma gäller i högre grad än tidigare rekrytering av och karriärvägar för olika lärarkategorier. Det ska också bli lättare att ta emot donationer och att samverka med andra. Kursplaner blir en sak för lärosätena själva, och dimensioneringen av utbildningarna upphör att vara regeringens sak. Centrala mål för antalet examina av ett visst slag försvinner. Friheten ökar på fler sätt. Redan tidigare har lärosätena fått tillbaka makten att utse sina styrelser; forskarinflytandet i Vetenskapsrådet har stärkts, och en grundlagsreform som ska stärka skyddet för forskningens frihet är på gång. Annat lämnar en del övrigt att önska. Frågan om att inrätta en ny juridisk form för universitet och högskolor ska utredas vidare. Men redan nu borde fler lärosäten kunna få gå samma väg som Chalmers och Jönköpings högskolor: övergå i fristående stiftelseform och helt skiljas från staten.