I skrivande stund är det fortfarande oklart varför landstingsrådet Kent Ögren tvingade bort Kurt-Åke Hammarstedt som chef för den regionala enheten.
"Vi saknar förtroende för honom", sa landstingsdirektör Gunnar Persson.
Föga upplysande. Men det är den enda kommentar som lämnats utåt.
Jag får ofta kalla kårar av den så kallade "näringslivsutveckling" som drivs av den regionala enheten. Enligt NSD har den regionala enheten på fem år förbrukat 120 miljoner på olika projekt. Projekt som sällan eller aldrig är mätbara eller möjliga att utvärdera. Men minst lika starka rysningar får jag även av "konsulten" och
S-kongressombudet Ingela Lekfalk och hennes Kraftsamling.
Norrbottens stora näringspolitiska sektor fungerar redan dåligt, men det är knappast orsaken till varför Kent Ögren sparkar honom. Det finns tvärtom anledning att frukta att den blir ännu sämre om regionbildningen blir verklig - och regionen (i dag landstinget) med Ögren i spetsen övertar det regionala utvecklingsansvaret från länsstyrelsen.
Kurt-Åke Hammarstedt hade fram till i måndags en tillsvidareanställning inom landstinget, men ett tidsbegränsat förordnande som chef för den regionala enheten. Det är förordnandet som chef som upphör. Hammarstedt har i stället erbjudits ett jobb som projektledare för Region Norrbotten. Ett jobb som inte utannonserats och som ingen haft tidigare ...
Han flyttas därmed från gräddhyllan till elefantkyrkogården. Igen. Det är nämligen inte första gången Hammarstedt sparkas från ett chefsförordnande. Inte heller är det första gången som han erbjuds ett nytt jobb ur tomma intet.
I början av 2000-talet tvingades han bort från posten som informationsdirektör (en tillsättning som skett utan att tjänsten utannonserats) på landstinget. Då var räddningen en nypåkommen tjänst som chef för den regionala enheten (återigen utan att tjänsten annonserats).
Frågan är om Hammarstedt haft de kunskaper och meriter som krävs för att leda den regionala enheten, om man tillsatt tjänsten på vanligt sätt?
Landstingshuset är en frizon där bekväma reträttposter tycks uppstå ur tomma intet. Och de går ofta till dem som i likhet med Kurt-Åke Hammarstedt (tidigare politisk sekreterare (S) och SSU) har rätt partibeteckning.
Landstinget är som en klubb. Det är absolut inte bra att före detta chefer alltid bereds en ny plats inom organisationen och har företräde till lediga tjänster.
En post som chef eller projektledare är ingen rättighet. Kurt-Åke Hammarstedt må landa väldigt mjukt jämfört med många andra som blir av med jobbet. Men egentligen är det inte heller schysst mot de anställda att det skapas särskilda reservat för icke önskvärda chefer. Alla, inklusive han själv, är ju högst medvetna om att han är åsidosatt. Vad skapar den vetskapen för arbetsklimat?
Oavsett varför han nu får lämna den regionala enheten hade det varit bättre både för landstinget och Hammarstedt att gå skilda vägar.