Skulle det för en sekund gå att måla upp den mentala bilden av justitieminister Beatrice Ask springandes genom Stockholmsnatten med en kamera och ett järnrör i högsta hugg strax bakom en skränande Anders Borg som även han har försett sig med ett två meter långt järnrör? Nej, det är omöjligt. Och det ska det vara.
Sverigedemokraterna har en kandidat till justitieminister: Kent Ekeroth. Han gjort det som skulle vara otänkbart för justitieminister Ask, eller någon som på något sätt söker en förtroendepost överhuvudtaget. Ekeroth var ute och rumlade precis så tillsammans med Sverigedemokraternas nu avgångne ekonomipolitiske talesperson Erik Almqvist och partikamraten Christian Westling.
Kent Ekeroth tar nu en "time-out". Vad begreppet betyder är oklart rent konkret. Att han ställer in möten för resten av veckan är klart. Riksdagsarvodet tickar dock vidare för Ekeroth. Det är inte en bestraffning, inte en tillrättavisning utan ett försök till beskydd. Därigenom visar partiledare Jimmie Åkesson, som är ytterst ansvarig, ett stort förakt för väljarna och den värdighet de kan förvänta sig av de folkvalda.
Kent Ekeroth kan inte fortsätta, varken som riksdagsledamot eller som rättspolitisk talesman. Huruvida han ska tvingas att lämna partiet kan bara partiet själv avgöra. Politik handlar om att söka förtroende för att genomföra något. I Kent Ekeroths fall söker partiet fortfarande förtroende att göra honom till justitieminister. Uppenbarligen anser Jimmie Åkesson, och av internet att döma även en icke föraktlig samling partiaktiva runtom i riket, att Ekeroth är värdig att ansvara för det svenska rättsväsendet.
Detta efter att det bevisats, svart på vitt, att Ekeroth tycker att det är roligt att beväpna sig och sina kamrater med järnrör för att "försvara sig", och vidare att i medgivande tysthet se på när hans kamrat med lögner försöker få den redlöse mannen gripen av polis och slutligen påstå att inget av detta har inträffat.
Ekeroths film avslutas likt en västernrulle där politikerna vandrar iväg mot soluppgången och skrattande säger: "Det funkar alltid att vara ögontjänare". Men verkligheten har en tendens att hinna i kapp den som gör fel. Så även i detta fall.
Sammantaget gör beteendet det omöjligt för Kent Ekeroth att fortsätta vara en del av vår främsta folkvalda församling och att göra anspråk på justitieministerposten är ett hån mot anständigheten och allt vad rättsamhälle heter.
I boken "Bilbo - en hobbits äventyr", som snart kommer till biograferna, står det att troll som kommer ut i solljuset blir till sten och spricker. När ljuset nu träffade Sverigedemokraternas fasad så sprack den som ett tappat kristallglas. Sverigedemokraterna vill behandlas som ett parti som alla andra, det blir de. Nu måste Sverigedemokraterna ta ansvar som andra partier: antingen förordar partiet beteendet eller så måste Kent Ekeroth bort.