Ledare: Förvriden världsbild
Foto: Patrick Trägårdh/Scanpix
Detta är en ledare. Artikeln uttrycker tidningens opinionsbildande linje. Norrbottens-Kurirens politiska etikett är oberoende moderat.
sidan talar dess företrädare ofta, mycket och gärna om fred, frihet och internationellt samarbete. Å den andra säger man stopp, nej och aldrig i livet till engagemang och organisationer som jobbar för just fred, frihet och internationellt samarbete. Många vänstermänniskor accepterar till exempel inte EU. Nu fattas för all del inte problem med denna organisation då den håller på med dumheter som CAP, den gemensamma jordbrukspolitiken. Men samtidigt kan ingen seriös betraktare förneka att EU är ett bevis på att Europa lyckats lägga 1900-talets förödande stormaktsrivalitet bakom sig. Eller att den inre marknaden, euron och Schengen-samarbetet dagligen sammanflätar miljontals människor på sätt som troligen omöjliggör nya krig. Att den svenska vänstern baserar sin utrikespolitik på opportunism och inte principer syns än tydligare i inställningen till NATO. Denna organisation omfattar nu hela 28 självständiga demokratier som lovar hjälpa varandra om de blir
angripna. Många andra länder är därför beredda att göra vad som helst för att få komma med. Men inte Sverige. Här råder i stället NATO-noja. Flygövningen Loyal Arrow i Norrbotten i juni framkallade exempelvis ljudliga protester. Men när nu det reaktionära Ryssland i nästa vecka ska genomföra en stor övning med över 60.000 soldater nära Finland, ja, då är det ingen som ids protestera. Tvärtom. "Det är inte vår sak" säger till exempel en miljöpartistisk riksdagsman. Det fikonlöv som får skyla att kejsaren är naken är i stället FN. Att det finns ett forum där alla länder som vill kan delta och göra sin röst hörd har givetvis sina poänger. Och ute på fältet gör FN mycket gott, som att bygga skolor och vaccinera barn.
Politiskt domineras dock FN av diktaturer, samtidigt som säkerhetsrådets arbete ofta blockeras av Ryssland och Kina. Inom organisationen förekommer dessutom så mycket korruption och mygel, att sydamerikanska bananrepubliker ofta framstår som unikum av effektivitet. Den svenska vänsterns - och inte heller så få borgerligas - syn på FN påminner trots detta inte så lite om den patologiska form av förälskelse som vissa kvinnor uppvisar gentemot dömda massmördare. Allt som FN gör och säger betraktas nämligen som rätt och heligt, hur fel och galet det än är. Nästan. För inte ens här finns riktig konsekvens. För vad tycker månget vänsterfolk om att Sverige deltar i FNs arbete med att bygga ett demokratiskt Afghanistan? Att detta är fel. För NATO är ju också där och hjälper till! Fastare än så är inte den mark varpå den svenska vänsterns världsbild vilar. Vilket är ett gott argument för att nästa år fortsätta hålla den så långt borta från makten som möjligt.