Detta är en ledare. Artikeln uttrycker tidningens opinionsbildande linje. Norrbottens-Kurirens politiska etikett är oberoende moderat.
Gudrun Schyman har slagit till igen! På Hamnplan i Visby, mitt under Almedalsveckan, eldade hon och hennes parti, Feministiskt initiativ, upp 100 000 kr. Det tog henne och hennes medhjälpare 40 minuter att göra sig av med pengarna, att förvandla hundralapparna till aska. Meningen med aktionen var, enligt Gudrun Schyman att visa på löneskillnaderna mellan män och kvinnor. "Vi eldar upp pengarna eftersom vi vill uppmärksamma att det är just så mycket pengar som kvinnor förlorar varje minut i utebliven lön." Aktionen får stöd av Roks, Riksorganisationen för kvinno- och tjejjourer i Sverige. Det var Roks dåvarande ordförande Ireen von Waxchenfeldt som i ett SVT-reportage för några år sedan utropade att "Män är djur". Något år tidigare hade Gudrun Schyman, när hon fortfarande var ledare för Vänsterpartiet, anklagat svenska män för att vara talibaner. Svenska män skulle med andra ord ha samma kvinnosyn som talibanerna i Afghanistan. Det är intressant att se hur Roks och Gudrun Schyman fortsätter klia varandra på ryggen och stödja varandra i deras olika kampanjer. Gudrun Schyman har näsa för PR och reklam. Det har hon visat förr. Att delta i "Let´s dance" på bästa sändningstid i TV 4, det är gefundenes fressen för en politiker. Hon utnyttjar sådana situationer på ett förtjänstfullt sätt. Hon är ett PR-geni, har det sagts. Men nu tycks hon ha nått sitt Waterloo. En av landets mest anlitade PR-experter, Paul Ronge, tycker hennes senaste jippo är "jättekonstigt". Feministiskt initiativ lever på att vara idealister och pengarna flödar inte direkt in i partikassan. Varför elda upp 100 000 kr som kunde användas i valrörelsen? För de politiska motståndarna kan det ju å andra sidan vara bra om partiet gör av med sina resurser på det här sättet. Paul Ronge menar att Gudrun Schyman nu bitit sig själv i svansen. Det hade naturligtvis gått att använda sig av andra symboler, andra grepp, för att visa på orättvisorna när det gäller lönesättning mellan män och kvinnor. Men detta hade naturligtvis inte väckt lika stor uppmärksamhet. Men all reklam är inte bra reklam. Det går inte att sälja "allt med mördande reklam", som Ulf Peder Olrog sjöng i den gamla låten. Det finns gränser för allt. Att bränna pengar, symbolen för överlevnad och vällevnad, är ytterst provokativt. Det finns många människor i vårt samhälle som lever på marginalen, där varje krona kan ha avgörande betydelse. Att då se hur en partiledare lägger på den ena hundralappen efter den andra på en klotgrill, se hur de förvandlas till aska, gå upp i rök, det är förnedrande och väcker stor avsky. Hur stor tilltro kan väljarna ha för en sådan politiker som handskas så ovarsamt med pengarna? Det är något väljarna bör ta sig en funderare på. Gudrun Schyman och Feministiskt initiativ kan djupt ångra det tilltaget.