När Göran Hägglund talade från Almedalsscenen i går var det för tionde gången. Att han och Kristdemokraterna på den här tiden inte fått större genomslag är för mig obegripligt.
När Göran Hägglund tidigare under dagen ombads kommentera de senaste opinionssiffrorna I TV4:s nyhetsmorgon sträckte Hägglund upp armarna i vädret och sade "halelujah". KD hade äntligen lyckats kravla sig över 4-procentsspärren!
Det borde finnas utrymme för KD att växa ytterligare. Inte bara på grund av Hägglunds lättsamma personlighet.
Med sitt värdekonservativa inslag är Kristdemokraterna en ideologisk särling bland riksdagspartierna.
Få andra diskuterar vad som är rätt och fel i termer av etik och moral. Stora väljargrupper borde rimligen törsta efter alternativ till de – inte alls oviktiga men – ofta idélösa diskussionerna om regeringsduglighet, procentsatser och ansvar för ekonomin.
Den unika positionen har KD hittills inte gjort mycket av. Och när man försökt har det väl i ärlighetens namn gått sådär.
Partiet framstod nästan som ännu mer ängsligt och försiktigt än vanligt när Göran Hägglund för några år sedan började markera "politikens gränser" och hytta med näven mot kulturradikaler. Uppbackningen internt var aldrig särskilt stark. Sedan följde en onödig och uppslitande partiledarstrid och förnyelsedebatt. Nya krissiffror i opinionsmätningarna. Samt rop på panikåtgärder.
Göran Hägglund riktade fokus på samhällsgemenskap och civilsamhälle i gårdagens Almedalstal. Han nämnde kristdemokratiska förgrundsgestalter och europabyggare som Konrad Adenauer, Robert Schuman och Alcide De Gasperi, vilket lovade gott. Det är nämligen hög tid att svenska KD börjar omfamna för sin identitet som ett kristdemokratiskt parti av europeiskt snitt.
Den veliga gamla KDS-snällismen är ingen väg framåt och har heller aldrig varit det. Det insåg Alf Svensson på 1990-talet när han reformerade partiet och därmed avslutade den långa politiska ökenvandringen.
I Almedalen levererade Göran Hägglund dessutom flera skarpa förslag inför budgetpropositionen i höst: Ett femte jobbskatteavdrag. En femte skattesänkning för pensionärerna. En utredning om Nato-medlemskap. Och det mest överraskande, KD vill satsa 1,4 miljarder på att minska småbarnsgrupperna i förskolan.
"Det är väl belagt att små barn mår bäst av små sammanhang. Inte för många personer omkring sig, utan några få som man kan knyta an till. Det skapar stadga och trygghet i tillvaron", sade Hägglund.
Skolverket har gång på gång varnat kommunerna för att låta småbarnsgrupperna växa. Ändå växer de.
Genom förslagets konstruktion låter man kommunerna höja maxtaxan för bemedlade föräldrar. Därigenom ökar man trycket på att föräldrar ska hämta barnen tidigare på dagarna.
Det är bra för barnen. Det är bra för personalen i förskolan. Föräldrarna som får höjda avgifter garanteras i gengäld att deras pengar, tillsammans med kommunala och statliga medel, används just till att minska barngrupperna.