Partiledare till höger och vänster talade i Almedalen om hemskheterna i Syrien och krävde president Bashar al-Assads avgång. Hur al-Assad tog avgångskraven är oklart. Ännu verkar han inte ha reagerat nämnvärt på de svenska politikernas tal.
Det är inget fel att tala om stora internationella frågor. Den stora världen är viktig men det är i den lilla världen som människor bor i som det sägs i Ingmar Bergmans film Fanny och Alexander.
Det verkar som att de mindre frågorna är mindre spännande för politiken att prata om och engagera sig i.
När det handlar om att bygga evenemangsarenor blir politikerna till sig likt barn som bygger sandslott en solig sommardag. 50 miljoner kronor extra för några VIP-loger - inga problem.
En bekant med ett barn på dagis berättade att barnen hade satt upp inplastade teckningar utomhus vid dagisingången. En natt hade någon varit där och rivit ner teckningarna och vandaliserat dagisgården. Det är inte svårt att dela hennes önskan att de skyldigas hårdiskar skall krascha och att de ska förväxla sockret med salt till frukostflingorna.
När det kommer till frågor som vandalism och åtgärder mot sådant i vår boendemiljö är politikens upphetsning i nivå med att sitta sex timmar ute på en myr i Norrbottens inland och se på när färg torkar.
Miljön i våra städer och kvarter gör skillnad. Där klotter och nedskräpning tillåts kommer normer för vad ett korrekt beteende, såsom att inte stjäla, brytas ner. Människor blir räddare för sina medmänniskor i miljöer som uppfattas som oordnade.
Krossade fönster krossar samhällen. Det är en slutsats av forskaren James Q. Wilsons i sin teori om det sönderslagna fönstret som presenterades på 1980-talet.
Sönderslagna fönster och klotter gjorde att områden förföll snabbt. Tillämpningen av hans motmedel; att snabbt agera mot sådant räddade New York från dess snabba förfall.
I tidskriften Science presenterar Keizer, Lindenberg och Steg år 2008 forskning som visade att 33 procent av de ofrivilliga försökspersonerna i ett experiment skräpade ner i en klotterfri miljö. När sedan miljön klottrades ner ökade andelen till hela 69 procent.
I ett annat experiment lät de ett kuvert hänga ut genom en brevlåda där det tydligt syntes att det fanns en fem Eurosedel i kuvertet. När miljön var ren stal 13 procent pengarna. I en skräpig oordnad miljö stal dubbelt så många personer pengarna. Vidare visas att nedklottrade och skräpiga tunnelbanestationer får försökspersonerna att öka avståndet till andra människor, främst invandrare.
En önskan att de som gör sig skyldig till vandalism och nedskräpning ska ställas till ansvar för sådant är naturligt. Det går att agera preventivt mot nedskräpning och vandalism. Vi har som personer och samhälle en skyldighet att göra detta.
Ligger det skräp ute på gångstigen bör man ta upp det. Det är absolut inte ens fel att det ligger där men inte desto mindre är det ens problem. Är en miljö nedskräpad är det stor risk att andra kommer se det som okej att skräpa ner i den.
Vill vi ha en bättre kvartersmiljö är det nog bäst att dra ihop grannarna och förändra miljön. Att sitta och vänta på att någon annan ska göra något är att förvärra problemen om de någonsin löses. När politiken pratar om den stora världen bör vi själva förbättra den lilla.