Den 4 oktober 1957 sköts den första satelliten, Sovjetunionens Sputnik 1, upp i omloppsbana runt jorden. Med detta var rymdkapplöpningen mellan USA och Sovjetunionen i gång.
Inte långt därefter, den 31 januari 1958 lyckades amerikanerna få upp sin första satellit Explorer 1. Jurij Gagarin blev den förste människan i rymden. Aleksej Leonov gjorde den första rymdpromenaden. Neil Armstrong blev den förste på månen. Och så vidare.
Huvudsyftet med stormakternas rymdkapplöpning var politiskt – inte vetenskapligt. Det viktigaste var att hinna först av prestigeskäl. Den eventuella forskningen fick man på köpet.
Utforskningen av rymden ser dock inte ut på det sättet längre. Den stora nyttan av rymden finns i dag på jorden. GPS-satelliter hjälper oss att hitta rätt under bilsemestern. Satelliter gör också att vi kan förmedla direktsända nyheter, telekommunicera, navigera, upptäcka oljeutsläpp, förutse vädret och forska om klimatet.
När Sovjetunionen kollapsat och det kalla kriget tog slut svalnade världens intresse för rymden. Men sedan en tid vänds åter blickarna mot det outforskade och okända.
2001 blev den amerikanske miljardären Dennis Tito den förste turisten i rymden. Nasas obemannade landfarkost Curiosity landade på Mars i augusti förra året i jakt på organiskt material och tecken på att det finns, eller har funnits, liv på Mars.
Faktum är att Sverige har särskilt goda förutsättningar för att bedriva rymdverkamhet. Svenska rymdforskare håller hög klass. Vi har stora obebodda områden som lämpar sig för raketuppskjutning. Klimatförändringarna placerar dessutom den arktiska regionen i framkant.
I fredags lyfte en heliumfylld jätteballong från rymdbasen Esrange utanför Kiruna. Ballongen, som är dubbelt så stor som Globen i Stockholm, väger två ton och för med sig utrustning, bland annat ett teleskop, som väger ytterligare två ton. Från 40 kilometers höjd, där atmosfären är så tunn att den inte stör mätningarna, ska teleskopet studera kollapsade stjärnor, så kallade neutronstjärnor, och deras strålning. Ballongen kommer att färdas västerut och tas troligen ned någonstans i norra Kanada.
Kiruna har en central plats när det gäller Sveriges framtid i rymden. SSC (tidigare Rymdbolaget) är redan i dag en ledande global leverantör av avancerade rymdtjänster genom uppskjutning av sondraketer och ballonglyft. Mer finns sannolikt att hämta. SSC:s egen målsättning är att Esrange inom tio år ska uppgraderas till att kunna skicka i väg egna satelliter. Spaceport Sweden planerar dessutom rymdturism från Kiruna.
Riksrevisionen sågade Sveriges rymdverksamhet i en rapport som släpptes i februari. Revisorerna landade i slutsatsen att skattebetalarna inte får valuta för den miljard som regeringen satsar på rymden varje år, trots att vi på jorden bara blir mer beroende av rymden för övervakning, kommunikation och forskning.
Regeringen har tagit till sig av kritiken och lovat att ta fram en brett förankrad rymdstrategi för Sverige. Det är på tiden. Jordnära satsningar på rymden är inte science fiction.