Det är inte bara i Norrbotten vi har anledning att ha ett leende som går från öra till öra när vi läser Kuriren om den senaste utvecklingen i länet. Vår omvärld blir också bättre. Målet att halvera fattigdomen i världen nåddes långt snabbare än vad som var förväntat.
År 1990 sattes det ambitiösa målet upp att den extrema fattigdomen skulle vara halverad till år 2015. Enligt preliminära siffror var målet avklarat redan 2010.
Sedan 1999 har 138.200 människor tagit sig ur fattigdom - varje dag. Det är nästan ett Luleå, Boden och Piteå tillsammans. Förbättringen har rullat på, varje dag, varje månad, varje år.
Bortom statistiken finns det ännu större anledning att vara glad. Fler kan nu äta sig mätta. Fler barn slipper gå med böjda ryggar på åkrarna och kan i stället luta sig tillbaka i skolbänkarna. Den sorgliga parasitfyllda lervälling till vatten som människor förr var tvungen att dricka ur i vissa länder byts mot vatten som passerat reningsverk.
Professor Emil Uddhammar beskriver i Norrköpings Tidningar institutioners betydelse och ger exempel på två snarlika länder som valt olika vägar. Nord- och Sydkorea var en gång i tiden kort och gott Korea. Vid Koreakrigets utbrott 1950 hade hela landets befolkning ungefär samma levnadsstandard. Efter stilleståndsavtalet 1953 sprang utvecklingen åt olika håll.
Nordkorea slöt sig som en skrämd mussla. Privat egendom förbjöds, marken kollektiviserades och information från utlandet ströps. Handel med andra länder upphörde, enskilda fri- och rättigheter avskaffades.
Sydkorea valde handel med omvärlden, äganderätt och kapitalism. I dag är Sydkorea en välmående nation med några av världens mest kända varumärken inom biltillverkning och elektronik, som Hyundai, Samsung och LG.
Det finns många viktiga institutioner men den kanske absolut viktigaste är respekt för äganderätten. Äganderätten är en självklarhet för alla oss i Sverige. Det är anledningen till att vi kan leva de trevliga liv vi gör.
Där äganderätten inte existerar eller hotas är både magar och plånböcker tomma. Zimbabwe, en gång Afrikas kornbod, är nu största producent av inflation och på ett snabbtåg på väg mot massvält.
Visst, det är alltid roligt att vara bäst på något. Att vara bäst på galopperande inflationspolitik är ungefär som att ha mest mögel under taknocken, fukt i grunden och tro att de små luddtussarna är något charmigt när man ska sälja villan.
Det sönderfallande Zimbabwe kan följas via satellit där öken brer ut sig efter det mönster där staten har tagit ifrån jordbrukare deras marker.
I Saharaöknen går det också att se intressanta saker med satelliters hjälp. Bland de oändliga sandvidderna finns små gröna fläckar. De gröna prickarna är områden där äganderätt råder. Människor är bofasta och tar hand om sin mark, lever och lämnar över något till sina barn.
Om äganderätten skyddades bättre i världen skulle kanske ett helt Norrbotten befolkningsmässigt kunna lyftas ur fattigdom varje dag.
Även om många tidningar är fyllda med Chock!, Skandal! och Katastrof! blir världen bättre för varje dag som går. Tänker man på utvecklingen i världen har man all anledning att ha ett stort norrbottniskt leende på läpparna. Men vi bör även komma ihåg - utan äganderätt blir allt öken.